Kolumn

Jordbrukets lönsamhetskris och torkan

09.09.2018 kl. 06:32

Sommaren 2018 har varit den varmaste och torraste i mannaminne. Torkan har medfört att spannmålsskörden i Finland enligt naturresursinstitutet Luke är den lägsta sedan missväxtåret 1987

Vallaskörden har ställvis blivit alldeles för liten och på många gårdar är grovfoderbristen ett stort bekymmer. Specialodlingar som frilandsgrönsaker och potatis har på grund av torkan fått både minskad skörd och i vissa fall också kvalitetsförluster.

För jordbrukarna är situationen kritisk. Skördevariationer och till och med missväxt är en del av naturens gång men detta är nu tredje svaga skördeåret i rad. Skördeförlusterna uppskattas enligt Luke uppgå till cirka 400 miljoner euro. När producentpriserna i Finland de senaste fyra åren dessutom hört till de lägsta i EU medan kostnadsnivån är hög är krisen ett faktum. Det finns ingen buffert kvar på gårdarna och nu måste en förändring komma snabbt.

I budgetrian har regeringen beslutit om ett krispaket för att försöka rädda den akuta situationen. Krispaketet uppgår till 86 miljoner euro varav 65 miljoner euro är nya pengar. Vi talar alltså om cirka 1500 euro per gård. Krisstödet är en första hjälp och utbetalningarna borde nu kanaliseras snabbt och effektivt till gårdarna men det kan vara svårt då utbetalningarna ska bygga på lag och förordning och dessutom ha EU-kommissionens godkännande. Att krispaketet inte löser lönsamhetsproblematiken är alla medvetna om.

Den enda möjliga långsiktiga lösningen kommer från marknaden. Flera undersökningar har visat att jordbrukarens ställning på livsmedelsmarknaden är svag och den koncentrerade handelns ställning är stark. OP-gruppens tidigare chefdirektör, bergsrådet Reijo Karhinen, har tidigare i höst fått som uppdrag av regeringen att ta fram modeller för att öka på jordbrukets marknadsintäkter med 500 miljoner euro i året. Karhinens rapport ska vara klar till årsskiftet men redan nu har han i offentligheten lyft fram samma problemställning, obalansen i förhandlingsstyrkan mellan dagligvaruhandelskedjorna där de tre största har en marknadsandel på över 90 procent och förädlingsindustrin och jordbrukarna.

Luke uppskattade att jordbruksinkomsten 2017 var cirka 450 miljoner euro. Det är en halvering jämfört med åren runt 2010. Den största kedjan i dagligvaruhandeln, S-gruppen, som också har annan verksamhet, delade år 2017 ut 334 miljoner euro i bonus till sina ägarkunder. S-gruppens operativa vinst uppgick till 344 miljoner euro. Siffrorna talar sitt tydliga språk.

Finländarna är enligt en färsk undersökning beredda att betala mera för sin mat under förutsättningen att merpriset går till bonden. Den som har nycklarna till det är handeln. Ta den utmaningen!

Mats Nylund

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.

13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.

12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.

17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.

05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?

04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.

17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.

16.11.2007 kl. 00:00