Bland oss lever ännu drygt 15 000 veteraner och det är nu vi ska visa vår tacksamhet och vördnad.
Att utvecklas till en välfärdsstat i likhet med de övriga nordiska länderna, att anta ett brett bildningsideal samt att bygga upp ett demokratiskt samhällsskick med rättsstatens principer som fundament, har inte varit en slumpmässig utveckling. Det har krävts visioner, vilja, mod och handlingar att vid olika vägskäl välja rätt.
Väsentliga principer som jämställdhet, jämlikhet och en avgiftsfri utbildning för alla oberoende av bakgrund har bidragit till att vårt land klassas som ett av världens främsta länder att leva i.
Den nationella veterandagen till ära är det också på sin plats att se vad samhället gjort för att visa sin uppskattning för våra veteraner. Den nationella delegationen för frontveteranfrågor grundades i tiderna för att förbättra frontveteranernas levnadsförhållanden. I gott samarbete med riksdagspartierna har delegationen lyckats åstadkomma förbättringar.
Som exempel kan nämnas att nivån på veterantillägget har höjts, anslaget för rehabilitering har höjts och rehabilitering i det egna hemmet har blivit en del av veteranrehabiliteringen. Krigsinvalidernas situation har förbättrats i och med att gränsen för när ersättning i enlighet med lagen om skada, erhållen i militärtjänst har sänkts. I och med att kommunerna fick rätt att ta del av vilka veteraner i kommunen som får veterantillägg förbättrades också kommunernas möjlighet att rikta service till samtliga veteraner.
Trots att mycket positivt har skett finns det ännu saker att korrigera. Samarbetsorganet för de olika veteranförbunden driver nu helt berättigat en lagändring som skulle ge samtliga veteraner samma rättighet till öppna vårdens service som krigsinvaliderna har rätt till. Det här är en lagändring riksdagspartierna borde kunna enas om genast. De tilläggsanslag som behövs borde vara en självklarhet att ordna.
Eftersom veteranernas medelålder är över 93 år minskar behovet av anstaltsbetonad rehabilitering, allt färre orkar resa för att få sin rehabilitering. Därför bör rehabilitering i hemmen öka. Genom rehabilitering i hemmet, som utgår från individuella behov, kan vi på ett kännbart sätt främja veteranernas välmående.
Anslagen för rehabilitering bör vara tillräckliga och den service, inklusive rehabilitering i hemmet, ska i alla kommuner och i framtiden i alla landskap, vara av lika god kvalitet. Också lagstiftningen som ger krigsinvaliderna rätt till olika förmåner och service bör ändras så att även krigsinvalider med lindrigare skada får tillgång till anstaltsrehabilitering på lika villkor.
Även de kvinnor som i årtionden stött och skött om sina män som är veteraner borde uppmärksammas.
Tack vare våra veteraner får vi idag leva i ett fritt och demokratiskt välfärdssamhälle. Den hedersskuld vi har till veteranerna övergår till en evig skam om vi inte, en gång för alla, nu förenar våra krafter för att ändra på lagstiftning där det krävs och se till att behövliga resurser finns. Snart är det för sent att visa vår tacksamhet och uppskattning.
Jag önskar alla en insiktsfull nationell veterandag!
