En ny politisk rörelse i Finland?

21.04.2018 kl. 10:59

Riksdagen har den senaste veckan varit full av spekulationer om Samlingspartiets riksdagsledamot Harry ”Hjallis” Harkimos framtid.

Hjallis är framförallt känd som affärsman och som ishockeylaget Jokerits ägare. Senaste riksdagsval kandiderade han för Samlingspartiet och blev invald från Nylands valkrets med ett stort röstetal.

På senare tid har Harkimo gjort flera kritiska uttalanden mot regeringens politik, inte minst mot landskaps- och vårdreformen. Han är inte den enda Samlingspartisten som riktat kritik mot den. Elina Lepomäki, också hon riksdagsledamot från Nyland, har tidigare med stor uppmärksamhet sagt att hon kommer rösta emot den. I Helsingfors är samlingspartisten, tidigare riksdagsledamoten och ministern, Jan Vapaavuori reformens kanske allra största kritiker.

Samlingspartiets riksdagsgruppsordförande Kalle Jokinen sa på torsdag morgon att Harkimo kommer stanna i partiet. Samma eftermiddag, kl. 15.45, kallade Harkimo ändå till en välbesökt presskonferens där han meddelade att han lämnar partiet med hänvisning till att partiet och han har olika åsikter, olika linjer, olika tankar och också olika ledarstilar.

Han aviserade inte hur han kommer rösta i landskaps- och vårdreformen eller vart han tänkt ta vägen politiskt. Patent- och registerstyrelsen meddelade dock att Harkimo i onsdags grundat en ny förening under namnet: ”Rörelse nu”, antagligen ett försök på anspelning till franska presidenten Macrons rörelse ”En Marche”, som betyder i rörelse.

Att grunda nya politiska rörelser i Finland är dock ingen lätt uppgift. Det har gjorts försök tidigare. Även om Sannfinländarna har lyckats är det en helt annan sak att göra det i det liberala mitten-höger utrymmet, där det är trångt. Se bara på de avhoppade Sannfinländarna som grundat partiet Blå Framtid. Med fem ministrar och 19 riksdagsledamöter har de fortfarande bara 1,6 % i opinionsmätningarna. Utan vidare är avhoppet ändå problematiskt för Samlingspartiet i allmänhet och Samlingspartiet i Nyland i synnerhet. Under mandatperioden har man nu förlorat fyra av partiets nio sittande riksdagsledamöter i valkretsen.

Den intressantaste frågan på kort sikt är ändå om Harkimos avhopp riskerar att fälla landskaps- och vårdreformen. Regeringspartiernas riksdagsgrupper hade innan Harkimos avhopp tillsammans 105 ledamöter. Eftersom talmannen inte röstar är majoriteten i praktiken 104 röster. Lepomäki har sagt att hon kommer rösta emot. Med Harkimo osäker kan majoriteten nu vara nere i 102 röster. Samtidigt vet vi att det finns flera andra ledamöter i regeringarnas riksdagsgrupper som är kritiska, eller mycket kritiska, till reformen.

Harkimos avhopp minskade inte riskerna för reformens genomförande. Samtidigt ökade kanske inte riskerna så mycket heller, då det redan länge funnits ett frågetecken kring Harkimo. Ett rykte som också florerat ihärdigt är att statsministern förhandlat med Kristdemokraterna om stöd för reformen, eventuellt i utbyte mot valförbund i framtida val. Om det stämmer har reformen ytterligare fem ledamöter bakom sig och är på stabilare mark.

I alla turer kring reformen är det inget som längre skulle överraska. Samtidigt är alla märkliga turer och kohandel kring reformen inte något som höjer förtroendet för politiken generellt, något som gör mig själv mycket bekymrad. Helt säkert är ändå att vi står inför en fortsatt intressant politisk vår.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15