En ny politisk rörelse i Finland?

21.04.2018 kl. 10:59

Riksdagen har den senaste veckan varit full av spekulationer om Samlingspartiets riksdagsledamot Harry ”Hjallis” Harkimos framtid.

Hjallis är framförallt känd som affärsman och som ishockeylaget Jokerits ägare. Senaste riksdagsval kandiderade han för Samlingspartiet och blev invald från Nylands valkrets med ett stort röstetal.

På senare tid har Harkimo gjort flera kritiska uttalanden mot regeringens politik, inte minst mot landskaps- och vårdreformen. Han är inte den enda Samlingspartisten som riktat kritik mot den. Elina Lepomäki, också hon riksdagsledamot från Nyland, har tidigare med stor uppmärksamhet sagt att hon kommer rösta emot den. I Helsingfors är samlingspartisten, tidigare riksdagsledamoten och ministern, Jan Vapaavuori reformens kanske allra största kritiker.

Samlingspartiets riksdagsgruppsordförande Kalle Jokinen sa på torsdag morgon att Harkimo kommer stanna i partiet. Samma eftermiddag, kl. 15.45, kallade Harkimo ändå till en välbesökt presskonferens där han meddelade att han lämnar partiet med hänvisning till att partiet och han har olika åsikter, olika linjer, olika tankar och också olika ledarstilar.

Han aviserade inte hur han kommer rösta i landskaps- och vårdreformen eller vart han tänkt ta vägen politiskt. Patent- och registerstyrelsen meddelade dock att Harkimo i onsdags grundat en ny förening under namnet: ”Rörelse nu”, antagligen ett försök på anspelning till franska presidenten Macrons rörelse ”En Marche”, som betyder i rörelse.

Att grunda nya politiska rörelser i Finland är dock ingen lätt uppgift. Det har gjorts försök tidigare. Även om Sannfinländarna har lyckats är det en helt annan sak att göra det i det liberala mitten-höger utrymmet, där det är trångt. Se bara på de avhoppade Sannfinländarna som grundat partiet Blå Framtid. Med fem ministrar och 19 riksdagsledamöter har de fortfarande bara 1,6 % i opinionsmätningarna. Utan vidare är avhoppet ändå problematiskt för Samlingspartiet i allmänhet och Samlingspartiet i Nyland i synnerhet. Under mandatperioden har man nu förlorat fyra av partiets nio sittande riksdagsledamöter i valkretsen.

Den intressantaste frågan på kort sikt är ändå om Harkimos avhopp riskerar att fälla landskaps- och vårdreformen. Regeringspartiernas riksdagsgrupper hade innan Harkimos avhopp tillsammans 105 ledamöter. Eftersom talmannen inte röstar är majoriteten i praktiken 104 röster. Lepomäki har sagt att hon kommer rösta emot. Med Harkimo osäker kan majoriteten nu vara nere i 102 röster. Samtidigt vet vi att det finns flera andra ledamöter i regeringarnas riksdagsgrupper som är kritiska, eller mycket kritiska, till reformen.

Harkimos avhopp minskade inte riskerna för reformens genomförande. Samtidigt ökade kanske inte riskerna så mycket heller, då det redan länge funnits ett frågetecken kring Harkimo. Ett rykte som också florerat ihärdigt är att statsministern förhandlat med Kristdemokraterna om stöd för reformen, eventuellt i utbyte mot valförbund i framtida val. Om det stämmer har reformen ytterligare fem ledamöter bakom sig och är på stabilare mark.

I alla turer kring reformen är det inget som längre skulle överraska. Samtidigt är alla märkliga turer och kohandel kring reformen inte något som höjer förtroendet för politiken generellt, något som gör mig själv mycket bekymrad. Helt säkert är ändå att vi står inför en fortsatt intressant politisk vår.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00