Riksdagens talman

05.02.2018 kl. 08:18
Idag samlas riksdagen för att välja nya talmän för det nya riksdagsåret, som inleds på tisdag. Talmännen väljs alltid för ettårs perioder.

Riksdagens talman är den person som leder riksdagsarbetet och fördelar ordet i plenisalen. Talmannen är också ordförande i talmanskonferensen där riksdagens 16 utskottsordföranden också sitter. Det organet beslutar hur ärenden formellt avancerar i riksdagen och dess tidtabell. Talmannen är även den näst högsta positionen i republikens statsprotokoll. Efter presidenten, som är statschef, är det riksdagens talman som är följande i protokollet, innan statsministern.

 

I riksdagen finns en överenskommelse om att det är den näst störta riksdagsgruppen som får utse talman. Den gruppen för fram ett namn som övriga riksdagspartier förväntas rösta på. Efter senaste val blev den Sannfinländska riksdagsgruppen näst störst och talmansposten gick därför till dem. De förde fram Maria Lohela som sin kandidat.

 

Hos flera ledamöter fanns en oro vad en sannfinländsk talman skulle betyda för riksdagens tvåspråkighet. Debattklimatet mot det svenska hade varit tufft i riksdagsvalet och i regeringsbildningen. Hur mycket svenska skulle en sannfinländsk talman använda i det viktiga uppdraget som talman, var det många som undrade.

 

Maria Lohela har dock visat att den oron var obefogad. Lohela har skött uppdraget med bravur och oerhört professionellt. Hon har varit rättvis då hon fördelat ordet och har stått ovanför dagspolitiken och partipolitiken i riksdagen. Hennes sista stora tal som talman (i alla fall för den här gången) höll hon under presidentinstallationen i torsdags. Ett värdigt och reflekterande tal på både finska och svenska. Jag har haft ett utmärkt samarbete med henne. Hon har besökt Åland och hon deltog senast i december i den åländska julglöggen jag ordnade i riksdagen. Jag är tacksam för hennes arbete, hon förtjänar beröm för det och jag ser fram emot att fortsätta arbetet med henne som riksdagskollega.

 

På grund av de ändrade styrkeförhållandena efter Sannfinländarnas splittring är Samlingspartiets riksdagsgrupp nu riksdagens näst största. Det betyder att de har rätten att föra fram sin kandidat till talmansposten. Igår var det ännu inte klart vem de kommer att föra fram i dagens val. Det kan tyckas konstigt, men sanningen är att där finns väldigt många intresserade kandidater och valet inte är lätt.

 

Inrikesminister Paula Risikko har meddelat att hon står till förfogande. Försvarsutskottets ordförande Ilkka Kanerva, andre vice talman Arto Satonen och stora utskottets ordförande Anne-Mari Virolainen har också förekommit i spekulationerna. Alla är ytterst kompetenta politiker med lång erfarenhet. Ur ett åländskt perspektiv skulle alla vara utmärkta som talmän. Personligen tycker jag ändå att det är viktigt med en kvinnlig talman med tanke på att både presidenten och statsministern är män. Många andra riksdagsledamöter resonerar som mig och därför förväntas Risikko eller Virolainen föras fram som kandidat.

 

De förändrade styrkeförhållandena i riksdagen betyder också att Socialdemokraterna nu får en vice talmanspost. De nominerar social- och hälsovårdsutskottets ordförande Tuula Haatainen. Haatainen som bl.a. arbetat en sommar på Åland blir en utmärkt andre vice talman, också med åländska ögon. Som första vice talman förväntas Centerns Mauri Pekkarinen fortsätta. Pekkarinen är långvarig minister och har också han en mycket god Ålandskännedom.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30