Regeringens linje är inte i Finlands intresse: nationella kvoter behövs

18.12.2017 kl. 16:38
Få människor bestrider det faktum, att systemet för hur vi idag organiserar asylärenden i Europa inte fungerar.

Det så kallade Dublin-avtalet stipulerar att det land till vilket en asylsökande först anländer skall registrera den asylsökande och behandla ansökningen. Senast för drygt två år sedan stod det klart att detta system inte fungerar.

 

Nånting måste alltså göras, med vad?

 

Hos oss i Finland har invandringspolitiken varit en het potatis, inte minst på grund av att Sannfinländarna eller deras efterträdare haft det som en hjärtesak. Detta har också gjort regeringens manöverutrymme obefintligt och tvingat den till ställningstaganden som helt klart inte är i vårt nationella intresse. Även om man kan ana en lätt uppmjukning i regeringens linje konstaterade Juha Sipilä inför EU-toppmötet att regeringen inte backar. 

 

Det som nu föreslås av EU-parlamentet är att det införs permanenta och bindande nationella kvoter som baserar sig på flera faktorer – t.ex. landets storlek och ekonomiska situation. Asylsökanden registreras när de anländer till Europa men fördelas sedan enligt dessa kvoter – med beaktande av familjeband och andra anknytningar, förstås.

 

Detta skulle på många sätt förbättra situationen. Dels skulle det finnas ett intresse för att registrera dem som kommer. Så är det nämligen inte idag, vilket vi fick erfara åren 2015–2016. Dels skulle ansvaret fördelas jämnt mellan de europeiska länderna, vilket skulle bidra till ökad stabilitet, förhoppningsvis bättre integration och ett större förtroende för EU. Med ökad solidaritet kommer ökad legitimitet.  

 

Denna modell skulle också innehålla ett sanktionselement. De länder som inte följer kvotsystemet skulle se minskade EU-bidrag som följd. Speciellt Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien motsätter sig förslaget. De hör också till de medlemsländer som har tagit emot minst asylsökanden – eller inga alls. 

 

Frågan är – varför motsätter sig Finland detta? Varför motsätter sig Finland bindande kvoter? Det är svårt att hitta ett rationellt svar. För ett perifert – och genom det utsatt – land som Finland är det uppenbart att kvoter är i vårt intresse. Idag är det Italien och Grekland som är i ett utsatt läge, men imorgon kan det vara Finland. För två år sedan fick vi bevittna några ”proof-of-concept”-läckage längs med östgränsen, och de var inga tillfälligheter. 

 

Ett land som väljer att deloptimera och ta russinen ur bullan kan inte förvänta sig solidaritet sedan när hjälpen behövs. Därför är det otvetydigt i Finlands intresse – i vårt själviska intresse – att förhålla oss positivt till bindande, objektiva sameuropeiska kvoter. 

Anders Adlercreutz

Gruppanföranden

150 år

Gruppanförande under jubileumsplenumet i anledning av 150 år av regelbunden lantdag och riksdag i Finland, gruppordförande Mikaela Nylander
18.09.2013 kl. 15:00

Förslaget till statsbudget för 2014.

Gruppanförande i remissdebatten om förslaget till statsbudget för 2014, gruppordförande Mikaela Nylander.
17.09.2013 kl. 13:15

Strukturella reformer.

Gruppanförande i debatten om statsministerns upplysning om strukturella reformer 4.9 2013, gruppanförande Mikaela Nylander.
04.09.2013 kl. 15:00

EU-politiken 2013

Gruppanförande i remissdebatten om statsrådets redogörelse för EU-politiken 2013, 19.6.2013, riksdagsledamot Astrid Thors
19.06.2013 kl. 13:00

Ramar för statsfinanserna 2014-2017

Gruppanförande i debatten om statsrådets redogörelse om ramar för statsfinanserna 2014-2017, 12.6.2013, gruppordförande Mikaela Nylander.
12.06.2013 kl. 15:00

Nordiskt samarbete inom säkerhets- och försvarspolitiken.

Gruppanförande, riksdagsledamot Thomas Blomqvist 6.6 2013.
06.06.2013 kl. 17:00

Livsmedelssäkerhet.

Remissdebatten om statsrådets redogörelse om livsmedelssäkerheten, riksdagsledamot Mats Nylund
23.05.2013 kl. 17:00