Finland 100 år- Laglighet, medbestämmande och framsteg

10.12.2017 kl. 06:20

Vårt lands 100-års jubileum kulminerade på självständighetsdagen i onsdags. På gatorna i Helsingfors möttes jag av en stark gemenskapskänsla. Glädjen lyste i människors ansikten, lyckan över den frihet och trygghet vi kan känna i vårt nu 100-åriga Finland var påtaglig. Samma känsla fanns säkert överallt i vårt land, vid hjältegravarna, vid de lokala festerna, på torgen och gatorna. Runt om i världen lystes viktiga byggnader upp i blåvitt. Alla ville vara med och dela vår glädje och sociala medier fylldes av gratulationer. Det var något alldeles speciellt och unikt. En underbar kärleksförklaring till vårt fosterland.

Finland är ett land som kan vara stolt över sin historia, sin kultur och sin tvåspråkighet. Med mottot  ”laglighet, medbestämmande och framsteg” började vi finländare bygga upp vårt land under ledning av vår förste president K.J. Ståhlberg. Hans tidlösa ord står som en god grund för oss ännu idag. Då liksom nu har vi all orsak att försvara det öppna rättssamhälle. De ansträngningar Finland under det senaste seklet har gjort har lett till att vi är ett av världens tryggaste, stabilaste och friaste länder. Vi har världens renaste luft och vi har världens renaste mat och vatten. Vi har en skola i värdsklass, hög teknologiutveckling och en stor respekt för naturen. Vi ska vara glada över att få bo i ett av världens på många sätt rikaste länder. Det betyder ändå ingalunda att vi har råd att sakta ner och sluta utveckla vårt samhälle.

 

Världen utvecklas i en enorm takt och det lönar sig att se till att man hänger med. Vi i SFP vill fortsättningsvis se Finland som ett bildningsland, ett land som har råd att höja blicken. Vi ska inte vända oss inåt, utan vi ska vara ett land som visar respekt för alla medborgare och medborgargrupper. Finland drar inte bara nytta av att få vara en del av den världsomfattande gemenskapen, utan världen behöver också Finland i sin brobyggarroll – i Norden, kring Östersjön, i Europa och globalt.

 

Vi behöver fortfarande större jämställdhet mellan kvinnor och män, också inom arbetslivet. Vi behöver ett samhällsklimat som uppmuntrar till framsteg, som i alla lägen är mänskligt, inkluderande och positivt. Vi måste också fortsätta att satsa på en god skola och utbildning. Utbildningen är ett av de bästa sätten att garantera alla barn och unga jämlika förutsättningar att klara sig i livet.

 

Det är svårt att inte uppehålla sig en stund vid tacksamheten för veteranerna och deras hjältedåd. Förhållandena vid fronten under vinterkriget, fortsättningskriget och kriget i Lappland är något som är nästan omöjligt för oss yngre generationer att förstå. Själv har jag, likt så många andra i min generation, via min familj fått höra om min fars krigserfarenheter, till exempel om slaget vid Tali-Ihantala, där han deltog.

Jag och min generation har haft lyckan att få leva i vårt egna, fria land. I fred och i välfärd, och kunna fatta våra egna demokratiska beslut, tack vare de uppoffringar som veteranerna gjorde liksom alla de som skötte hemmafronten. Det är vår uppgift att se till att också kommande generationer kommer ihåg att vår fred och vår välfärd inte kommit gratis. Inte bara för att hedra minnet av dem som byggt vårt land, men också för att behålla den fina ödmjuka fosterländskhet som vi alla i Finland känner.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30