Kolumn

Finländarnas försämrade lokalsinne

11.11.2017 kl. 10:07

Under min studietid i Helsingfors skämtades det ibland, halvt på skoj halvt på allvar, om vissa Helsingforsare som aldrig varit utanför Ring 3. Det fanns studiekompisar som aldrig varit i Mariehamn, aldrig i Vasa eller aldrig i Åbo. Utanför Helsingfors tredje ringväg fanns inget att se, konstaterade de på skämt.

Jag tror att jag, bl.a. genom mina samhällsengagemang, besökt varenda kommun i Svenskfinland och nästan alla städer i landet i övrigt. Jag förstår att alla finländare inte har anledning eller tid att besöka samtliga finländska kommuner och städer, men en viss kunskap måste man ändå skapa om andra platser inom sitt eget land.

Från Helsingfors går idag fler dagliga direktflyg till Bangkok och Tokyo än Mariehamn. Det är bra att Asienstrategin, att binda ihop Asien och Europa via Helsingfors flygplats, har lyckats. Men, samtidigt har nya rutter och de billiga flygpriserna förändrat finländarnas resvanor där resorna verkar bli oftare, längre och utanför egna landets gränser.

Många unga finländare har därför bra koll på de senaste hipstercaféerna i Paris, men aldrig varit i Karis. Man reser till Bangkok två gånger per vinter, men har bara besökt Borgå två gånger i livet. Man reser till små franskspråkiga städer i kanadensiska Quebec för att ta del av den franska minoritetskulturen, men glömmer bort att också vårt eget land har städer med minoritetskultur.

Ganska ofta träffar jag finländare som aldrig varit på Åland eller besökt landets svensk- och tvåspråkiga kust, förutom Helsingfors. Om man aldrig besökt andra platser är det svårt att föreställa sig vardagen på olika ställen.

Den minskade lokalkännedomen gäller såklart inte bara Åland och Svenskfinland, utan hela landet. Men för en minoritet blir det mer påtagligt om majoriteten inte alls vet hur den verklighet som minoriteten lever i ser ut. Det här märks också i det politiska beslutsfattandet. Man talar gärna om att Finland är ett tvåspråkigt land, men då man sedan föreslår indragningar av tingsrätter och sjukhusavdelningar visar det att man inte vet hur det kommer påverka vardagen för svenskspråkiga i praktiken. Detta då man inte har tillräckligt mycket kännedom om den verkligheten.

Den minskade lokalkännedomen kommer inte bara via finländarnas ändrade resvanor utan också genom ett medialandskap i förändring. Runt om i landet fanns förr i tiden ett nätverk med korrespondenter. På Åland hade åtminstone HBL, YLE och HS egen korrespondent på hel- eller deltid. Inte längre. Då resurserna minskade var korrespondenterna bland det första som försvann. Finländarnas medievanor har också ändrat. Digitaliseringen har gjort att man idag kan ha tillgång till utländska stortidningar i sin helhet lika snabbt som den lokala tidningen. Konkurrensen om tidningsplatsen på frukostbordet och utrymmet i surfplattan har globaliserats och blivit mycket hårdare.

Kunskap om och insyn i omvärlden är viktigt, men inte på bekostnad av lokalkännedomen i det egna landet.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.

03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.

19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.

12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.

05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.

21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.

01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.

16.05.2006 kl. 00:00