Jamaicaregering väntar Tyskland

26.09.2017 kl. 15:09
För fyra år sedan var jag på plats i Berlin för att delta i det tyska liberala partiet FDPs valvaka i samband med valet till Förbundsdagen. Partiet ingick då som koalitionspartner i Angela Merkels andra regering och hade 93 riksdagsledamöter och fem ministerposter

Man hade dock haft en jobbig tid i regeringen och partiet kämpade i motvind i valkampanjen. Alla visste att det skulle gå dåligt för partiet, men ingen hade förväntat sig att det skulle gå så dåligt som det gick. Partiet tappade från 14,6 % till 4,8 % och föll under 5 %-spärren. Samtliga riksdagsledamöter föll ur och flera hundra personer blev av med jobbet den kvällen. Stämningen i salen påminde snarare om en väntsal till tandläkaren för rotfyllningar, än en valvaka. Det var en brutal kväll politiskt.

 

I söndags var det val i Tyskland igen. Den här gången hade jag inte möjlighet att vara på plats i Berlin, men stämningen måste ha varit den rakt motsatta på FDPs valvaka den här gången då partiet kom tillbaka med besked med 11 %. En av partiets mest prominenta politiker, Alexander Graf Lambsdorff, sa till mig efter förlusten 2013 att regera med Angela Merkel är som att regera med en svart änka. Man överlever inte politiskt. Det här fick tyska Socialdemokraterna känna av den här gången. Med bara drygt 20 % av rösterna gjorde partiet, efter att ha varit i koalition med Merkel, sitt sämsta valresultat någonsin. Valet blev inte heller en framgång för Merkels CDU. Även om CDU blev det klart största partiet tappade man stort från 41,5 % till 33 %. Det sammanlagda stödet för de två stora traditionella partierna, som på 1970-talet var 90 %, blev i söndagens val inte ens 55 %.

 

Ytterhögerpartiet Alternativ für Deutschland var valets största vinnare då de nu för första gången tar plats i Förbundsdagen. I och med det finns det för första gången sedan 1945 ett ytterhögerparti representerat i Tysklands riksdag. Stödet de fick, 13 %, var lite större än väntat. Partiet kommer skaka om det politiska Tyskland och den politiska debatten riskerar att fortsätta bli tuffare.

 

Regeringsbildningen kommer bli svår. Det finns egentligen enbart två alternativ till regeringar. Den ena möjligheten är att nuvarande, Grosse Koalition med Merkels CDU och Socialdemokraterna, fortsätter. Socialdemokraterna har dock sagt att de vill gå i opposition. Det gör i så fall att det i praktiken bara återstår ett annat alternativ, en så kallad Jamaicaregering (kallad så efter partiernas färger) med CDU (svart), FDP (gul) och Gröna (grön). Om det bara finns ett reellt regeringsalternativ kommer förhandlingarna bli jobbiga eftersom alla vet sitt pris. En sådan regering kommer inte heller att bli lätt att sy ihop p.g.a. stora skillnader i prioriteringarna mellan marknadsliberala FDP, miljöfokuserade gröna och konservativa CDU. Alla partier är EU-positiva, men skiljer sig mycket också i EU-politiken. FDP har tidigare öppet föreslagit att Grekland borde sparkas ur eurozonen. En sådan regering kan således bli slitsam för Merkels EU-ledarskap.

 

Å andra sidan är både FDP och Gröna dynamiska partier med duktiga partiledare som kan komplettera Merkel. En sådan regering kunde bli en positiv överraskning både för Tyskland och EU. Att CDU blev störst gör att Merkel kan fortsätta som förbundskansler, vilket är viktigt för stabiliteten i Europa. Angela Merkel behövs som ledare i världen och jag ser fram emot att hon kan fortsätta som förbundskansler
Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30