Läget i Östersjön

16.09.2017 kl. 09:46
Den militära aktiviteten på Östersjön, både i luften och på havet, har ökat märkbart de senaste åren. Vissa debattörer vill ibland få det att låta som om läget i Östersjön aldrig varit mer spänt än idag.

Ett sådant påstående är dock både falskt och saknar historisk förankring. Det är viktigt att minnas att läget i Östersjön varit spänt också tidigare, till och med mycket mer spänt än nu. Nuvarande läge är dock det mest spända sedan kalla krigets slut, vilket är bekymmersamt, men som i sig inte skapar anledning för panik eller någon drastisk omprövning av Finlands utrikespolitik.

 

I torsdags drog Ryssland igång sin storövning Zapad. Det är en mycket stor övning på land, luft och vatten – som hela Östersjöregionen och västvärlden noggrant håller ögonen på. Enligt ett internationellt avtal, Wiendokumentet i Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE), ska alla övningar med fler än 13 000 soldater förannonseras samtidigt som utländska observatörer bjuds in för att övervaka.

 

Ryssland har uppgett att 12 700 soldater deltar och därför har inga utländska observatörer bjudits in till övningen som helhet. Västerländska bedömningar är dock att över 100 000 soldater och militär personal kommer delta. Ryssland förväntas, precis som år 2013, undgå överenskommelsen genom att dela upp övningen i många små övningar så att man på pappret kommer under gränsen. Att utnyttja sådana kryphål i Wiendokumentet skapar inte mer förtroende, säkerhet och avspänning i regionen.

 

Sverige genomför nu också en övning, Aurora. Det är Sveriges största övning sedan Kalla kriget. I samband med den ordnas också övningen Northern Coasts där också Finland deltar. Sammanlagt 20 000 soldater deltar i övningen och därför har internationella observatörer, också från Ryssland, bjudits in i enlighet med OSSE:s Wiendokument.

 

Den svenska övningen skulle knappast ordnats om inte säkerhetsläget i Östersjön försämrats de senaste åren framförallt genom Rysslands snabba upprustning och ökade aktivitet i regionen (där Ryssland bl.a. bedöms ha övat på att inta Gotland och simulerat kärnvapenanfall på Sverige). Rysslands anfall av Georgien år 2008 samt den ryska annekteringen av Krim och östra Ukraina spär dessutom på osäkerheten i regionen, i synnerhet i Baltikum.

 

De baltiska länderna är oroade för sin säkerhet och för att minimera risken av aktiviteter mot de baltiska länderna har deras samarbete med USA och andra NATO-länder fördjupats. I alla baltiska länder finns nu bataljoner med trupper från NATO-länder. Den estniska flygbasen Ämari är också en av två baser för NATO:s flygpatrullering i Baltikum. De spanska F/A 18 planen som för en dryg månad sedan kränkte finskt luftrum kom just från den basen, där Spanien då hade det roterande ansvaret.

 

En militär konflikt i Östersjöregionen är inte trolig, men desto mer militära flygplan och fartyg i Östersjön ökar risken för krockar, olyckor och missförstånd som kan leda till konflikter. Det ökar också oron. Därför skulle det vara viktigt att en avspänning skulle komma igång, även om det tyvärr inte är troligt den närmaste tiden.

 

För Finlands del gäller det att fortsätta hålla huvudet kallt och fortsätta upprätthålla ett trovärdigt totalförsvar. Samtidigt ska Finland fortsätta vara aktivt i det internationella samarbetet och via bilaterala kontakter och internationell diplomati fortsätta försöka bidra till minskad spänning i regionen och mindre konflikter i världen.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30