Det handlar om landskapen, dumbom

19.06.2017 kl. 08:14
Då Bill Clinton utmanade den sittande amerikanska presidenten George Bush var ett av hans interna budskap mot Bush att: Det handlar om ekonomin, dumbom. På samma sätt verkar resultatet av förra veckans regeringskris vara att: Det handlar om landskapen, dumbom.

Förslaget till landskaps- och vårdreform står inför helt avgörande veckor. Reformen kommer att skapa 18 stycken nya landskap i Finland. Landskapen blir en ny förvaltningsnivå som ska få direktvalda fullmäktigen och som ska få ansvar för bl.a. social- och hälsovård, räddningsväsendet och näringslivsutveckling. Den här nya förvaltningsnivån har varit en långvarig dröm för Centern i Finland. Man är dock det enda partiet i riksdagen som brinner för modellen.

 

Som statsministerparti, med skickliga ministrar och medarbetare, har man dock fått igenom förslaget i regeringen. Samlingspartiet, som aldrig varit entusiastiskt gällande landskapen, har köpslått om dem i utbyte mot valfrihet i vården, en samlingspartistisk dröm som Centern i sin tur inte är så entusiastisk över.

 

Efter byteshandeln är landskapen hela regeringens förslag och det enda som nu återstår är riksdagsbehandlingen. Om inte grundlagsutskottet har problem med landskapsmodellen kommer den att klubbas igenom eftersom regeringen har majoritet i riksdagen. Därför var det i statsministerns och Centerns intresse att regeringen kunde fortsätta. Av den anledningen var jag själv övertygad om att man till nästan varje pris som helst ville fortsätta, oavsett om Jussi Halla-Aho eller Sampo Terho skulle väljas till ny partiordförande i Sannfinländarna.

 

Dagen innan Sannfinländarnas partiordförandeval åt jag lunch med en sannfinländsk utskottsordförande. Han sa tydligt till mig att om Halla-Aho vinner så blir det opposition för gruppen. Han var helt säker på saken och stödde därför stabilitetens kandidat Terho. Inte ens han verkade dock ha varit insatt i de planer som sittande partiledare Timo Soini haft gällande att skapa en utbrytargrupp, något få verkar ha vetat, men som i efterhand ter sig rätt tydligt.

 

Lännen medias journalist Marko Junkkari skrev 10 dagar innan Sannfinländarnas partimöte om ett rykte om att Soini skulle samla en grupp på 20 ledamöter och lämna Sannfinländarna ifall Halla-Aho vann. Soini tog på ett ovanligt kraftigt sätt starkt avstånd från artikeln på sin blogg samma kväll. Han skrev att de som lämnar partiet är losers och att Judas (som i Bibeln förrådde Jesus) hängde sig själv.

 

Efter Sannfinländarnas partiordförandeval, där Halla-Ahos anhängare tog över partiet, konstaterade statsminister Juha Sipilä att han putsar sin kalender för tre dagar (för att hantera en potentiell kris). Efter att tillsammans med Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo träffat Halla-Aho på måndag morgon konstaterar de i en koordinerad tweet att det inte finns förutsättningar för att samarbeta med Halla-Aho.

 

Jag utgår ifrån att statsministern var införstådd i Soinis planer. Frågan är om Orpo var det. Orpo tog nämligen i för både president och fosterland då han på en presskonferens konstaterade att synen på värderingar och EU inte möjliggjorde att regeringen fortsatte med samma bas. Ett dygn senare är Orpo med och ser till att Terho, som nyligen tyckt att man ska ordna en folkomröstning om EU-medlemskapet, fortsätter som EU-minister.

Den intressanta frågan är alltså vem som visste vad när, och om det ännu kommer få konsekvenser. Visste Orpo eller förberedde han sig på regeringsförhandlingar med SFP och KD, som skulle gjort att Samlingspartiet kunde få chans att göra ändringar i vårdreformen, ifall man bedömt att valfriheten blir svår att få igenom riksdagen.

 

Soini satt sig själv först den här gången och förhandlade fram en bra deal då 20 ledamöter fortsättningsvis ger fem ministerposter (lika många som Samlingspartiet, trots att de har 37 ledamöter). Sipilä garanterar med regeringsbasen att vård- och landskapsreformen nu rullar vidare (bara Samlingspartiet accepterar det).

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00