Vårdreformens åländska bieffekter

10.06.2017 kl. 06:19
I och med att regeringen i torsdags överlämnade sitt kompletterande lagförslag gällande Ålands finansiella ställning i vård- och landskapsreformen har alla delar av reformen nu överlämnats till riksdagen.

 

Reformförslaget i sin helhet är massivt, försenat och till vissa delar mycket kontroversiellt. Att man överlämnat delar till riksdagen vartefter, samt kompletterat lagförslagen efter hand gör det utmanande att överblicka hela reformförslaget på nästan 1500 sidor. Riksdagens grundlagsutskott har sammanträtt 12,5 timmar den här veckan och tre andra riksdagsutskott arbetar också för fullt med reformen.

Vårdreformens bieffekter på Åland är betydande, och måste hanteras. Den modellen man gått inför, att föreslå 18 nya landskap som vårdupprätthållare och finansiera dem genom höjd statsskatt, passar helt enkelt inte så bra ihop med Ålands ekonomiska självstyrelsesystem. Lagberedningsprocessen, där statsförvaltningen försökt utarbeta lösningar på de åländska bieffekterna, får inga stilpoäng eftersom arbetet kommit igång allt för sent. Man har för sent, trots tidiga och flera varningssignaler från åländsk sida, insett hur svåra de åländska bieffekterna är att lösa i praktiken. Främsta anledningen till det tror jag att har att göra med att vårdreformens beredning överlag varit mycket komplicerad och snabb, är enormt stor och varit under ett hårt partipolitiskt tryck samtidigt som det skett flera samhällschocker och resurserna – både de politiska och administrativa – varit pressade. Dessutom har en del av statsförvaltningens Ålandsspetskompetens varit uppbunden till självstyrelserevisionsarbetet.

Det är därför viktigt att man noggrant tar lärdomar från den här processen, vilket jag upplever att man gjort och gör. Processerna har snabbt förbättrats och man har bett om ursäkt för att den tidigare kommunikationen med Åland gällande beredningen av reformen varit bristfällig. Hade den utredningsman Åland begärt kring reformen tillsatts hade man sannolikt inte nu behövt arbeta under denna tidspress. Nu behöver huvudfokus ändå vara på att hitta de fungerade lösningar som ännu saknas.

Det föreslagna Ålandsavdraget löser en huvudkomponent av vårdreformens bieffekter. Åtgärder för att kompensera Åland i och med ändringar gällande kommunernas andel av samfundsskatten, har också förberetts. Det som framförallt nu återstår att lösa är skattegottgörelsen, flitpengen, som är en ytterst viktig del i det ekonomiska självstyrelsesystemet då den har en sporrande effekt som gör att det finns en korrelation mellan åländskt flit och de pengar Åland får tillbaka.

Den lösningen man nu föreslår är tänkt att vara temporär tills att den nya självstyrelselagen träder i kraft. Den gör att flitpengen i praktiken blir kvar precis som förut, men rent självstyrelsepolitiskt innebär förslaget en (temporär) maktförskjutning från Ålandsdelegationen till riksdagen. Det är problematiskt.

Det bästa skulle vara att i stället föreslå en ändring av självstyrelselagen i brådskande ordning. Det skulle göra att dagens självstyrelsestruktur också kvarhålls tills att den nya självstyrelselagen träder i kraft. Jag har till regeringen framfört att jag skulle önska att man bland riksdagsgrupperna nu snabbt skulle sondera möjligheten till att i brådskande ordning, med lagtingets bifall, ändra självstyrelselagen. Realpolitiskt och tidtabellsmässigt är det inte oproblematiskt, men det skulle vara den mest naturliga lösningen och en lösning som garanterat respekterar självstyrelselagen.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00