Vårdreformens åländska bieffekter

10.06.2017 kl. 06:19
I och med att regeringen i torsdags överlämnade sitt kompletterande lagförslag gällande Ålands finansiella ställning i vård- och landskapsreformen har alla delar av reformen nu överlämnats till riksdagen.

 

Reformförslaget i sin helhet är massivt, försenat och till vissa delar mycket kontroversiellt. Att man överlämnat delar till riksdagen vartefter, samt kompletterat lagförslagen efter hand gör det utmanande att överblicka hela reformförslaget på nästan 1500 sidor. Riksdagens grundlagsutskott har sammanträtt 12,5 timmar den här veckan och tre andra riksdagsutskott arbetar också för fullt med reformen.

Vårdreformens bieffekter på Åland är betydande, och måste hanteras. Den modellen man gått inför, att föreslå 18 nya landskap som vårdupprätthållare och finansiera dem genom höjd statsskatt, passar helt enkelt inte så bra ihop med Ålands ekonomiska självstyrelsesystem. Lagberedningsprocessen, där statsförvaltningen försökt utarbeta lösningar på de åländska bieffekterna, får inga stilpoäng eftersom arbetet kommit igång allt för sent. Man har för sent, trots tidiga och flera varningssignaler från åländsk sida, insett hur svåra de åländska bieffekterna är att lösa i praktiken. Främsta anledningen till det tror jag att har att göra med att vårdreformens beredning överlag varit mycket komplicerad och snabb, är enormt stor och varit under ett hårt partipolitiskt tryck samtidigt som det skett flera samhällschocker och resurserna – både de politiska och administrativa – varit pressade. Dessutom har en del av statsförvaltningens Ålandsspetskompetens varit uppbunden till självstyrelserevisionsarbetet.

Det är därför viktigt att man noggrant tar lärdomar från den här processen, vilket jag upplever att man gjort och gör. Processerna har snabbt förbättrats och man har bett om ursäkt för att den tidigare kommunikationen med Åland gällande beredningen av reformen varit bristfällig. Hade den utredningsman Åland begärt kring reformen tillsatts hade man sannolikt inte nu behövt arbeta under denna tidspress. Nu behöver huvudfokus ändå vara på att hitta de fungerade lösningar som ännu saknas.

Det föreslagna Ålandsavdraget löser en huvudkomponent av vårdreformens bieffekter. Åtgärder för att kompensera Åland i och med ändringar gällande kommunernas andel av samfundsskatten, har också förberetts. Det som framförallt nu återstår att lösa är skattegottgörelsen, flitpengen, som är en ytterst viktig del i det ekonomiska självstyrelsesystemet då den har en sporrande effekt som gör att det finns en korrelation mellan åländskt flit och de pengar Åland får tillbaka.

Den lösningen man nu föreslår är tänkt att vara temporär tills att den nya självstyrelselagen träder i kraft. Den gör att flitpengen i praktiken blir kvar precis som förut, men rent självstyrelsepolitiskt innebär förslaget en (temporär) maktförskjutning från Ålandsdelegationen till riksdagen. Det är problematiskt.

Det bästa skulle vara att i stället föreslå en ändring av självstyrelselagen i brådskande ordning. Det skulle göra att dagens självstyrelsestruktur också kvarhålls tills att den nya självstyrelselagen träder i kraft. Jag har till regeringen framfört att jag skulle önska att man bland riksdagsgrupperna nu snabbt skulle sondera möjligheten till att i brådskande ordning, med lagtingets bifall, ändra självstyrelselagen. Realpolitiskt och tidtabellsmässigt är det inte oproblematiskt, men det skulle vara den mest naturliga lösningen och en lösning som garanterat respekterar självstyrelselagen.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00