Politisk fart- och maktblindhet

08.05.2017 kl. 08:14
Riksdagens behandling av regeringens landskaps- och vårdreform har nu pågått i sex veckor. Regeringen vill att riksdagen ska vara klar med behandlingen i juni så att lagarna kan träda i kraft den 1 juli!

Lagpaketet är massivt och flera stora frågor är ännu oklara. En huvudkomponent i vårdreformen, införandet av större valfrihet, är inte ens i riksdagen ännu.

Det lagförslaget, som kommer vara på flera hundra sidor, ska regeringen klubba i ett extrainsatt statsrådsmöte på tisdag. Samma eftermiddag ska det överlämnas till riksdagen och redan följande dag ska remissdebatten hållas eftersom regeringen vill att riksdagen ska vara klar med lagförslaget innan sommaren.

Den största reformen i landets 100 åriga historia ska hastas igenom riksdagen på drygt några veckor eftersom de partipolitiska drömmarna är viktigare än de realpolitiska konsekvenserna. Den här tidtabellen är inte tillräcklig för att riksdagen demokratiskt ska kunna genomlysa förslagen tillräckligt för att upptäcka och åtgärda eventuella problem. Men regeringen ser att klockan klämtar.

Det är tredje gången man försöker göra en vårdreform i Finland. Alla partier i riksdagen är överens om att något måste göras och det används av regeringen som argument för att man nu snabbt vill klubba igenom reformen. Men att något måste göras ger inte regeringen rätt att driva igenom vad som helst. Den här reformen har enorma konsekvenser på nästan allt i vårt land och är för viktig för att hastas igenom. Om fel görs kan det kosta samhället miljarder euro och riskera att patienter faller mellan stolarna. Den är mycket (och helt onödigt) invecklad och nästan samtliga av landets social- och hälsovårdsexperter är kritiska. Men trots att hundarna skäller, drar karavanen vidare.

Redan i januari nästa år ska val till de 18 nya landskapsfullmäktigena hållas. Ingen vet exakt deras roll. Ingen vet exakt hur stora de kommer att bli. Ingen vet vad landskapens självbestämmande betyder och ingen vet exakt hur valet kommer att förrättas. Det vi dock vet är att de inte får beskattningsrätt och att alla landskap stöps i samma form. Mellersta Österbotten med 72 000 invånare får ett landskapsfullmäktige och Helsingfors-Nyland får ett med 1,6 miljoner invånare. Hur den representativa demokratin och ansvarsutkrävande ska fungera i de nya organisationerna är oklart. Trots det drivs modellen vidare med döva öron eftersom landskapen är något nästan heligt som vissa drömt om i 50 år. Vad landskapsmodellen betyder i praktiken verkar vara sekundärt, då man förblindats av det faktum att landskapen nu är nära att skapas. En av mina kollegor beskrev känslan på ett bra sätt då han med glimmande ögon konstaterade till mig: ”Mats, vi skriver historia här”.

Den historian innebär att en kvarts miljon arbetstagare ska byta arbetsgivare, kommunernas social- och sjukvård flyttas till landskapen men att kommunerna blir kvar med fastighetsmassan och skulderna. Den betyder att en ännu oklar valfrihet införs och att vi får 18 nya landskap som inget riksdagsparti, förutom ett, vill ha. Allt ska vara på plats och fungera som om inget hade hänt den 1 januari 2019.

Århundrades största reform hade förtjänat en bättre beredning, och betydligt mindre invecklade lösningsförslag. Jag hoppas därför att den ännu faller eftersom reformen innebär en omotiverat hög risktagning för finanserna, är för invecklad, blir mer byråkratisk, minskar transparensen och den demokratiska styrningen. Något måste göras, men om vi skulle bereda vårdreformen parlamentariskt skulle vi kunna få en reform som verkligen har patienten och sjukvården i fokus - inte enbart landskap och makt.

Mats Löfstsröm

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00