Remissdebatt om planen för de offentliga finanserna 2018 – 2021

03.05.2017 kl. 14:16
Gruppanförande 3.5.2017, Svenska riksdagsgruppen, Mats Nylund

Värderade talman,

Regeringen Sipilä har haft sin halvtidsöversyn av regeringsprogrammet och uppdaterat handlingsplanen för den offentliga ekonomin. Slutresultatet är svagt positivt, men ganska anspråkslöst.

Det syns tydligt att Sannfinländarnas urusla resultat och Centerns mycket svaga resultat i kommunalvalet har gjort att regeringen är mycket försiktig – för att inte säga handlingsförlamad.

Regeringens viktigaste mål, att öka antalet arbetsplatser och höja sysselsättningsgraden till 72 procent, kommer inte att uppnås trots att konjunkturerna nu svängt till det bättre. De flesta stora beslut som enligt sakkunniga skulle krävas för att nå dit har skjutits upp eller helt lagts på is.

Det blev ingen förnyelse av arbetsmarknaden med större möjligheter att sluta lokala avtal.

Det blev ingen förnyelse av familjepolitiken trots att det finns flera goda modeller som både skulle förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och öka männens möjligheter att vara hemma längre med sina barn när de är små.

Det blev inga modiga skattebeslut som skulle minska på det ytterst höga skattetryck vi har på arbete i Finland. Och här måste man fråga regeringen: varför tar ni inte den chans som nu erbjuds?

Experterna är eniga om att vård- och landskapsreformen betyder att vårt skattesystem kommer att genomgå en radikal förändring. Borde man inte gripa chansen att samtidigt med denna omräkning göra andra skattebeslut som är vettiga och som minskar på den hårda beskattningen som vi har på arbete?

Värderade talman,

De åtgärder som regeringen ska ha beröm för är de sänkta dagvårdsavgifterna, som minskar på flitfällorna. Bra är även att man styr resurser för att förbättra kvaliteten på småbarnspedagogiken och stärker jämlikheten i landets grundskolor. Liksom ungdomssatsningarna.

Även försörjartillägget i studiestödet är välkommet, även om det inte räcker till för att kompensera de tidigare nedskärningarna i studiestödet. Detsamma kan man säga om satsningarna på Tekes och Finlands Akademi – de är helt nödvändiga, men kompenserar inte de tidigare kraftiga nedskärningarna av utbildningsresurserna.

Fastän vi alla vet att regeringens handlingsprogram är otillräckligt, så har regeringen paketerat åtgärderna så att det ser bra ut. Man talar vackert om olika korgar – för kompetens, tillväxt och sysselsättning, omsorg, förnyelse och säkerhet. Men räcker innehållet i korgarna till?

Svenska riksdagsgruppen hade hoppats tydligare riktlinjer för hur arbetsmarknaden ska förnyas och på vilket sätt småföretagsamheten ska stimuleras. På sikt behöver Finland även stärka utbudet av arbetskraft, vilket Sveriges förra finansminister Anders Borg betonade i sin Finlandsrapport som han för ett par år gjorde tillsammans med Juhana Vartiainen. Har regeringen medvetet glömt bort denna rapport?

Vi borde omgående slopa behovsprövningen av utländsk arbetskraft, särskilt nya startup-företag har krävt det. Men i stället gör regeringen upp sina kalkyler som utgår från mindre invandring. Det är sorgligt och en fullständig vanföreställning att tro att ett mer slutet Finland ska kunna erbjuda större välfärd och trygghet.

 

Värderade talman,

Regeringen har haft ambitiösa målsättningar att höja sysselsättningsgraden och få till stånd inbesparingar genom vårdreformen. Vid halvtidsöversynen presenterades ändå inga betydande åtgärder med tanke på sysselsättningen. Däremot satsas en miljard euro på de datasystem som ska rationalisera vården. De pengar som satsas på vårdreformen ter sig säkert nödvändiga, men samtidigt pratar man om att inbesparingseffekten av vårdreformen är tre miljarder.

Jag är säkert inte ensam om att tycka att detta förefaller något underligt. Man säger att sysselsättningen växer och att vi samtidigt får inbesparingar i miljardklassen fastän experterna betraktar det som en ren utopi.

Bästa regeringen, hur har ni räknat för att få denna ekvation att gå ihop?

 

Värderade talman,

Särskilt när det gäller regeringens stora reform, vårdreformen, står mycket på spel, också finansiellt. När regeringen, vad jag förstår nästa vecka, ger sitt förslag till valfrihetsmodell måste de små- och medelstora företagens roll tryggas. Det är en katastrof – jag upprepar: en katastrof – om lagstiftningen inte skyddar verksamhetsförutsättningarna för små hälsoföretagen och tredje sektorn.

Vår social- och hälsovård får inte bli en tummelplats för de stora hälsojättarna – här måste regeringen se sitt ansvar och inte vara naiv.

 

Statsministern sa efter halvtidsöversynen att regeringen når sina mål om ekonomin växer med två procent. Det är bra med en optimistisk grundton, men vi vet att Finansministeriet förutspår en klart lägre tillväxt.

Men om Finland ska överträffa prognoserna måste vi ha en klar strategi i väsentliga framtidsfrågor. EU:s avfallsdirektiv och materialåtervinningsindustrin väntas ge tusentals nya jobb.

Delningsekonomi är också framtidens melodi. Populariteten med delningsekonomi ökar ständigt, men lagstiftningen hänger inte med. Finland borde vara mer proaktiv i att förnya lagstiftningen så att spelreglerna blir klara.

Vi bör satsa på nya branscher. Finlands ekonomiska utveckling beror i hög grad på hur företagen kan ta till vara innovationer och ny forskning. Bland annat energisektorns kraftiga förändring och Paris klimatavtal skapar stor potential inom miljöteknologi och cleantech, som vi ännu bättre bör kunna utnyttja.

Svenska riksdagsgruppen