Halvtidsgenomgång

29.04.2017 kl. 06:54
I måndags och tisdags samlades regeringen till en halvtidsgranskning i Villa Bjälbo. Riksdagsperioden passerade för två veckor sedan halvtid, vilket betyder att ett och ett halvt år av effektiv arbetstid i praktiken återstår för regeringen innan nästa riksdagsval.

Regeringsperiodens inledning har präglats av en överoptimistisk tro på att system som fungerar i näringslivet, automatiskt fungerar lika i politiken. Då regeringen tillträdde valde man att ta med bara tre partier, för att den interna dynamiken skulle bli enklare. Den föregående periodens sexpartiregering hängdes ut som skräckexempel. Läckor plågade den förra regeringen, det fanns för mycket ”fett” i strukturerna, för många ministrar (17 stycken) och för många specialmedarbetare och statssekreterare. För många kockar som gjorde att förra regeringen inte fick något alls till stånd, sa man.

Juha Sipilä ville därför ha 12 ministrar. Det blev till sist 14 ministrar som inledde perioden med att inte göra ett ”vanligt” regeringsprogram, utan ett strategiskt program, som man inte skulle vara ”fastlåst” i. Ministrarna inledde perioden med att sitta första månaden i ett kontorslandskap. ”Ena resultat eller så avgår regeringen”, sa Sipilä då han själv skruvade upp förväntningarna. Det var dags för nya arbetssätt. Redan på två månader skulle det första projektet vara klart, ett ambitiöst samhällsfördrag.

Har regeringen då lyckats? Det korta svaret är nej. Personligen tycker jag att mycket av den ekonomiska politiken i regeringsprogrammet är bra. Problemet är att man inte lyckats förverkliga det.

Varför har man då inte lyckats? Trots att regeringen består av tre partier har olikheterna och prioriteringarna varit så olika. Arbetet har varit tungrott och man har varit precis lika ”fastlåst” i regeringsprogrammet som tidigare regeringar. Läckorna som plågade förra regeringen har funnits också i denna. Läckorna kring Anne Berners trafikreform var så specifika att de avsiktligt måste ha läckts, av regeringskollegor, för att skada henne och reformen.

14 ministrar har inte räckt. Arbets- och justitieminister Jari Lindström har varit sjukledig på grund av för hög arbetsbörda. Jari Lindström har inte bara haft två hela ministerier, han har också haft tre EU-ministerråd. Den höga arbetsbördan har gjort att Finlands EU-arbete i praktiken nedprioriterats, och det gäller inte bara Lindström. De få specialmedarbetarna har gjort att ”rören” in i ministerierna varit för smala för att fungera optimalt. Dessutom tog statsministern själv ägaransvarsfrågorna till sitt bord. De frågorna är ofta politiskt gift. Den här perioden har inte varit ett undantag (Tänk Talvivaara-Terrafame).

Dessutom har man haft en överoptimistisk tidtabell. Hur tänkte man lyckas få näringsliv och tre centrala fackliga organisationer med på ett samhällsfördrag på bara två månaders tid? Jo, genom hot och utpressning, vilket man försökte. Facken valde dock att syna korten, och det visade sig att regeringen bluffade. Det skulle ha funnits förutsättningar att lyckas om regeringen inte gått in som elefant i en porslinsaffär, vilket är synd. För arbetsmarknadspolitiken behöver verkligen moderniseras.

Den tumvante som blev kvar av samhällsfördraget, som blev omdöpt till konkurrenskraftsavtalet, är inte tillräckligt för att lyfta Finlands ekonomi eller för att uppfylla regeringsprogrammet. Trots det presenterade regeringen inga nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med halvtidsgranskningen. Vård- och landskapsreformen och Sannfinländarnas ordförandeval hänger som mörka moln. Tre nya ministrar ökar handlingskraften, vilket är bra, men tiden börjar bli knapp att hinna använda den.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellation om regeringens ställningstagande till högre pensionsålder

Vi har upplevt dramatiska veckor i politiken, något som har sin naturliga bakgrund i det som har hänt i världsekonomin men som också har med vårt lands åldersstruktur och arbetsmarknad att göra. Med stor tillfredsställelse kan vi notera att förståelsen för regeringens framförda förslag till åtgärder börjar vinna allt större understöd.
11.03.2009 kl. 16:30

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
12.02.2009 kl. 15:00

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider. Läget är detsamma i alla länder, den globala ekonomin visar sig nu från sin sämsta sida. I alla länder brottas man även med stimulanspaket för att stimulera åtminstone den egna ekonomin och konsumtionen för att, som president Obama sagt, krisen inte skall bli en katastrof. Också vårt stimulanspaket behövs – det ger oss en god chans att klara läget. Regeringen har reagerat snabbt, men måste ännu ha beredskap till snabba åtgärder under hela 2009. Vi måste hålla jämna steg med övriga världen.
12.02.2009 kl. 17:40

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17