Respekt och rättvisa

11.03.2017 kl. 06:40
Regeringens proposition om vård- och landskapsreform blev en enorm överraskning för Åland. Man har hela tiden sagt att reformen ska vara neutral för Åland, men lösningarna man förra veckan presenterade var långt ifrån neutrala. Social- och hälsovården hör till Ålands självstyrelse och bekostas till fullo av Åland. Därför ska Åland inte beröras av reformen.

Reformen föreslås finansieras genom en kraftig skärpning av statsbeskattningen och ålänningar betalar statsskatt precis som alla andra. Det innebär att alla ålänningar också skulle få en kraftigt höjd statsskatt, trots att man överhuvudtaget inte berörs av reformens innehåll och därför inte heller får sänkt kommunalskatt, som alla andra. Av den anledningen har det redan länge stått klart att en speciallösning måste hittas för att neutralisera reformens bieffekter på Åland.

 

Regeringen föreslår att man löser saken genom att införa ett Ålandsavdrag, vilket skulle göra att alla ålänningar undantas skärpning i statsbeskattningen. Den lösningen fungerar i teorin på individnivå, men får i stället betydande biverkningar på Ålands självstyrelse. Dessa biverkningar måste lösas.

 

Statens inkomster beräknas att genom reformen svälla med 12 miljarder euro per år. Då dagens självstyrelsesystem innebär att Åland får 0,45% av statens samlade inkomster, skulle den så kallade klumpsumman växa med drygt 50 miljoner euro. Även om klumpsumman, den del Åland får tillbaka av de skatter man betalat till staten, redan länge varit för låg (Åland betalade år 2015 0,71% av statens direkta skatter) hör den frågan inte ihop med vårdreformen.

 

Klumpsummans reella nivå kommer därför att behöva sänkas om ett Ålandsavdrag införs. Men, nivån kan enbart ändras om Ålands lagting ger sitt bifall. Därför behöver regeringen och Ålands landskapsregering förhandla fram en gemensam lösning. Några sådana förhandlingar har finansministeriet inte bjudit in till före man la lagförslaget där man ensidigt föreslog en kraftig sänkning av klumpsumman.

 

Det är respektlöst mot självstyrelsen att ge ett sådant förslag utan att ha diskuterat det med Åland. Förslaget respekterar inte dagens självstyrelselag och är därför ett tydligt bevis på varför Ålands självstyrelse behöver de juridiska skydd man har idag. Av den anledningen behöver det Ålandsavdrag, som regeringen föreslår, få samma självstyrelseskydd som dagens klumpsumma ifall det ska kunna vara en del av lösningen.

 

Sådana skydd behövs för att ingen regering ska kunna dra undan mattan på Ålands självstyrelse. Skyddens betydelse har bara ökat i rådande tider av växande populism och när svenska språkets ställning försvagats i strukturreformer på fastlandet.

 

På Åland har förtroendet alltid varit starkt för att Finland respekterar ingångna avtal och överenskommelser. Därför bör regeringen dra tillbaka förslaget som berör Åland, förhandla den saken med landskapsregeringen och sedan återkomma. Åland kräver enbart respekt för självstyrelsen och att bli rättvist behandlat. Det är inte för mycket begärt i en rättsstat.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37