Grundlagsutskottets integritet måste försvaras

05.12.2016 kl. 10:16
Finland har, i en internationell jämförelse, en ganska unik modell för att pröva grundlagsenligheten i lagar. Många länder har konstitutionsdomstolar där domare, vid behov, prövar om de politiska lagstiftarna brutit mot grundlagen genom att ha överskrivit sina befogenheter

I Tyskland har förbundsförfattningsdomstolen, Bundesverfassungsgericht, med säte i staden Karlsruhe de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för de mål där man avgjort om Tysklands medverkan i EU:s bankunion varit förenligt med den tyska grundlagen. I USA är det högsta domstolen som uppfyller funktionen av författningsdomstol i landet.

 

Anledningen till att domstolar på detta sätt i princip ställs ovanför politikerna och lagstiftningen är att försvara det demokratiska systemet och rättsstaten. Ifall väljarna ger ett extremt parti makten i ett val så ska det partiet ändå inte kunna genomföra en politik som strider mot grundlagen. Politiker kan så klart ändra grundlagar, men det är en långsam process som kräver kvalificerade majoriteter. Den trögheten är en trygghet för ett demokratiskt system. Grundlagen sätter ramarna för vad som är möjligt att genomföra och är därigenom rättsstatens fundament. Riksdagen får inte stifta lagar som strider mot grundlagen.

 

Finland har ingen författningsdomstol. I stället är det grundlagsutskottet i riksdagen som i vårt land uppfyller den uppgiften. I grundlagsutskottet sitter 17 riksdagsledamöter, fördelade enligt riksdagsgruppernas storlek. Men i utskottet ska partiböcker och grupptillhörighet sättas åt sidan. I utskottet ska man inte representera något parti, enbart bedöma lagförslagen utgående ifrån om de strider mot grundlagen eller inte.

 

Alla lagförslag prövas inte i grundlagsutskottet automatiskt utan där behandlas bara de lagförslag som förs till utskottet. Under tiden lagförslagen behandlas i grundlagsutskottet stoppas behandlingen i sakutskottet. Då utskottet för några veckor sedan behandlade ett fiskeriärende kunde sakutskottet, i det fallet jord- och skogsbruksutskottet, inte fortsätta med sin behandling av ärendet förrän vi i grundlagsutskottet gett vårt utlåtande.

 

I grundlagsutskottet hörs grundlagsexperter och andra sakkunniga. Om utskottet bedömer att lagförslag strider mot grundlagen kräver man att ändringar görs i lagförslagen eller att regeringen drar tillbaka förslaget. Det här gör grundlagsutskottets makt mycket stor och att man är en av huvudförsvarslinjerna för grundlagen och rättsstatens skydd.

 

Problemet är att det politiska trycket på utskottet skruvats upp både i samhällsdebatten och i den politiska debatten den senaste tiden. Grundlagsutskottet stoppade nyligen ett kontroversiellt lagförslag, med starka sannfinländska tecken, som hade försämrat invandrares utkomstskydd. Grundlagsutskottet konstaterade att alla medborgare är lika inför lagen. Man kan försämra utkomstskyddet, men inte enbart för en grupp medborgare. Regeringen drog därför tillbaka lagförslaget.

 

I samband med det konstaterade den sannfinländska ersättaren i grundlagsutskottet Ville Tavio offentligt att ”Finland är en grundlagsdiktatur”. Han är inte den enda som kritiserat grundlagsutskottet direkt eller indirekt. Den här typens uttalanden bidrar dock till att det politiska trycket skruvas upp och att grundlagsutskottet utmålas som förändringsfientligt. Men utskottet är inte förändringsfientligt. Vi upprätthåller bara grundlagen och då får inte ändamålen börja helga medlen i en rättsstat. Varje gång man kritiserar grundlagsutskottet kritiserar man indirekt också grundlagen.

 

Vårdreformen kommer bli en prövning för grundlagsutskottet. Det politiska trycket på att godkänna reformen kommer vara högt, oavsett vad förslagen kommer att innehålla. Trots det trycket måste grundlagsutskottet bevara sin integritet för att beskydda utskottets legitimitet. Det är i hela Finlands intresse att grundlagsutskottets integritet håller och att utskottet fortsätter bedöma lagförslag med grundlagar som enda måttstock, varken mer eller mindre.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00