Statsrådets redogörelse om den nationella energi- och klimatstrategin fram till 2030.

30.11.2016 kl. 14:42
Gruppanförande, Joakim Strand, Svenska riksdagsgruppen, 30.11 2016

Världen står inför en energiekonomisk förändring, sa näringsminister Olli Rehn när han i förra veckan presenterade regeringens energi- och klimatpolitiska strategi. Sin stil trogen använde Rehn inte överord, men han kunde mycket väl även ha talat om revolution.

För att få till stånd utsläppsminskningar, för att först uppfylla klimatmålen 2030 och sedan 2050, är trafikens andel stor.

När man läser strategin undrar man om regeringens ambitionsnivå är för låg när det gäller övergången till elbilar.

Vi behöver både skattemässiga och lagstiftningsincitament för att främja utvecklingen av elbilar. Vi ligger redan nu efter och satsningarna fram till år 2030 är främst på bilar som går på biobränsle. 

Bioenergisatsningen betyder att virkesuttaget ska öka. Det bör ske på ett hållbart sätt. När virkesuttaget ökar måste biodiversiteten beaktas.

 

Värderade talman,

Svenska riksdagsgruppen finner det synnerligen viktigt att trygga samproduktionen av el och värme. Det är centralt med tanke på vårt nordliga läge och de utmaningar säsongvariationerna innebär. Fjärrvärmeproduktionen bör övergå till produktion som baserar sig på förnybara energikällor.

Då det gäller utvecklingen av olika förnybara alternativ är det viktigt att de planerade stödsystemen är teknologineutrala.

Vindkraften är redan idag ett av de billigaste sätten att utöka den förnybara kapaciteten.

Stödsystemet måste visserligen ses över, men det är en dålig strategi att politiskt bromsa utbyggnaden.

 

Vi borde på allvar få i gång vår produktion av solenergi.

Vi har en lika stor produktionspotential av solenergi som norra Tyskland. Det borde vi inse och handla därefter. Regeringen borde skapa sporrande element för att så många medborgare som möjligt ska kunna ersätta en del av sin köpta el med lokalt producerad solenergi. Tyvärr försvåras lokal produktion idag av vår egen lagstiftning, med bland annat bestämmelser om tomtgränser som utgör hinder.

 

Utvecklingen kommer att förändra energisystemen och energimarknaderna och vi ska vara beredda på det. Jag citerar statsrådets redogörelse: I Finland finns således orsak att begrunda hur vårt eget energisystem och vårt näringsliv kan bevara sin konkurrenskraft och dra nytta av förändringen genom att erbjuda lösningar till den globala marknaden.

I regeringens papper betonas helt rätt att energiteknologin med sina nya produkter, service och innovationer har potential att fungera och fungerar redan som en betydande motor för tillväxt. Vi ser det tydligast i min egen hemregion Vasaregionen där andelen cleantech-patent är större än i någon annan region i Norden.

Där förväntar man sig att regeringen ska infria sina löften om ett starkt partnerskap mellan den privata och offentliga sektorn. Men vad ser vi? Tvärtom hotar den offentliga sektorn dra ned på sin servicenivå i denna erkänt dynamiska region.

 

Är det rätt att man nu medvetet av politiska skäl skjuter innovationsmotorn i foten?

 

 

Värderade talman,

Svenska riksdagsgruppen saknar i den energi- och klimatpolitiska strategi en bedömning av den cirkulära ekonomins betydelse i framtiden.

Framtidens melodi kommer mycket att handla om avfallshanteringen och den produktutvecklingen som är förknippad med den. Trots att diskussionen inom EU är livlig om den cirkulära ekonomin, och Sitra beräknat att denna kretsloppsekonomi kan ge ett mervärde för Finland värt 1,5-2,5 miljarder euro, har detta fått bara några rader i strategin. Varför det?

Finlands mål på lång sikt är ett kolneutralt samhälle. Det ska vara möjligt att uppnå genom moderna lösningar och innovationer. Det är ändå även bra att komma ihåg att Finland är när det gäller energin ett nordligt importberoende land och vår energi- och klimatpolitik mår bäst av lösningar som både är målmedvetna och realistiska.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00