USA:s presidentval påverkar hela världen

21.10.2016 kl. 10:45
Barack Obamas tid som USA:s president lider mot sitt slut.

Den tjugonde januari 2017 svär den nya presidenten presidenteden och tar över posten som många anser vara världens mäktigaste och mest inflytelserika. Valet står mellan demokraternas Hillary Clinton och republikanernas Donald Trump. Vem av dem det blir, avgör amerikanerna om dryga två veckor den 8 november.

Det har varit en smutsig kampanj, och vi är många som har förundrat oss stort över hur det är möjligt att en person som Trump kunnat avancera så långt som han gjort. Han är populist uti fingerspetsarna, en miljardär som byggt upp ett eget affärsimperium och som genomgående vägrat uppge sina skatteuppgifter, troligen pga. att han inte betalat någon skatt. Under veckan som gått har jag haft glädjen att få följa med debatten och diskussionen i USA på nära håll. Tillsammans med en grupp liberaler från flera EU-länder var vi på plats i Las Vegas där den sista debatten mellan Clinton och Trump gick av stapeln, onsdagkväll amerikansk tid.

Under dagen sökte vi oss ut till en plats i närheten av arenan där debatten skulle äga rum. CNN hade direktsändning och folk med kampanjskyltar för såväl Clinton som Trump var samlade för att visa sin egen kandidat sitt stöd. Jag passade på att fråga två kvinnor i högre medelåldern, klädda i vita cowboyhattar prydda med amerikanska flaggan, varför de stöder Trump. De uppgav tre skäl. För det första ansåg de att Hillary är kriminell och kommer dessutom att höja skatterna, för det andra ville de inte ha fler invandrare till landet, bara de som kan jobba och klara sig själva och för det tredje vill de att högsta domstolens domare ska stöda "de amerikanska värderingarna". Jag frågade dem om de inte tror att Clinton skulle vara ett säkrare kort då det gäller utrikespolitiken, och fick till svar att den frågan inte är avgörande för dem.

Clinton-anhängarna i sin tur ser Donald Trump som okunnig, oberäknelig och direkt farlig för landet, en person som helt enkelt inte är lämplig för presidentposten. Den sista debatten mellan dem bägge ansågs av många ändå vara mer jämn än man förväntat sig. Men Donald Trumps uttalande om att han inte ännu svarar på frågan om han tänker acceptera valresultatet var chockerande. Aldrig någonsin tidigare har en amerikansk presidentkandidat utmanat demokratins grundvalar, som Trump nu gjorde, och för det får han svidande kritik. Helt berättigat. Hans kvinnosyn är heller inte av denna tid, och den frågan skulle vara värd en helt egen kolumn. Jag lyfter på hatten för Hillary, som sansat men bestämt sa ifrån och inte provocerades av hans elakheter mot henne.

Det som ändå är fullständigt klart, är att USA är ett väldigt tudelat land. Tvåpartisystemet har sina klara nackdelar, man sätter så mycket käppar i hjulen för varandra som bara går. Samtidigt finns ingen vilja att ändra konstitutionen och gå över till något annat system. Den som vinner en delstat, tar i presidentvalet alla röster. Det gäller alltså att få majoritet i delstaten.

Vad har då presidentvalet i USA med Finland att göra? Varför ska vi bry oss? Jo, därför att vi lever i en global värld, där vi är beroende av vad som sker i den amerikanska ekonomin och i världspolitiken. Världen krymper och allt påverkar allt. Just nu pekar allt på att USA får sin första kvinnliga president, men inget ska tas för givet. För hela världssamfundets skull, hoppas jag ändå att följande president heter Hillary Clinton.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30