Klumpsummor och rättvisa

22.10.2016 kl. 10:42
Sedan 1993 har det finansiella systemet mellan Åland och riket i folkmun kallats för klumpsumma

Det innebär att bosatta på Åland betalar samma skatt till staten som alla andra i Finland, men att Åland sedan får tillbaka 0,45 % av statens samlade inkomster. Detta för att täcka de verksamheter som på Åland sköts av landskapet i stället för staten, i enlighet med självstyrelselagen.

 

Ibland sprids, framförallt på nätet, populistiska myter kring hur det här systemet fungerar. Den mest absurda myten jag sett gick ut på att Åland inte betalar några skatter till staten alls, utan att ett skepp lastat med pengasäckar, motsvarande 0,45 % av statens inkomster, varje år sänds från staten till Åland som ekonomiskt bidrag.

 

Det är viktigt att sådana här osanna myter aldrig får fotfäste i den politiska verkligheten. Men, i dagens värld där också statistiskt fastställd fakta börjar ifrågasättas finns en risk att också fakta om Åland börjar förvrängas och användas som slagträ i en allt mer populistisk debatt där lögner omvandlas till halvsanningar. Att också behöva slåss mot myter försvårar argumenteringen om varför Åland idag behöver få en högre klumpsumma, trots att det finns klara statistiska argument för det.

 

Då systemet med klumpsumman trädde i kraft var Ålands andel av landets befolkning 0,48 %. Sedan dess har Ålands befolkning vuxit dubbelt så snabbt som övriga landets och utgör idag 0,53 %. Klumpsummans nivå är dock oförändrad på 0,45 %.

 

Dagens system innebär paradoxalt nog att desto snabbare Ålands befolkning växer, i relation till hela landets, desto mindre pengar får Åland per capita tillbaka i klumpsumma. Med dagens ekonomiska system skulle Åland gynnas om antalet bosatta i stället skulle bli färre eftersom man fortsättningsvis skulle få samma klumpsumma också för tiotusen invånare, mot dagens trettiotusen. Det här är kanske ett absurt exempel, men så här fungerar dagens system, åtminstone i teorin. Åland vill dock inte krympa, utan fortsätta växa, och just därför behöver Ålands offentliga inkomster få växa i samma takt som befolkningen och skatteinbetalningarna ökar. Sådan automatisk korrelation finns inte idag.

 

Den åländska ekonomin mår förhållandevis bra och arbetslösheten är under 4 %. Grunden till det är företagarandan och att det finns över 2500 företag på Åland. Flera av företagen är bisyssloföretag där t.ex. en sjöman som jobbar vecka/vecka till sjöss kan ha en liten byggfirma som hen jobbar med under veckan i land. Många är också mångsysslare.

 

Det här gör inte bara att sysselsättningsläget på Åland är gott, utan att ålänningar också är goda skattebetalare. För året 2014, betalade personer bosatta på Åland, 0,65 % av hela landets statliga inkomstskatt, trots att Ålands befolkningsandel bara var 0,53 %.

 

Trots att den riktiga ekonomin går bra har det offentliga Åland idag ekonomiska bekymmer när klumpsummesystemet är så styvt. Därför behöver systemet ändras. Det här betyder inte att Åland vill ha några bidrag, utan att Åland bara vill ha sin rättvisa andel av skattepengarna, varken mer eller mindre.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00