Har regeringen rätt lägesbild av landskapen?

25.09.2016 kl. 07:08
Riksdagen har debatterat nästa års budget hela veckan. Vårt största bekymmer just nu är sysselsättningen. Alltför många går utan jobb, fastän de senaste arbetslöshetssiffrorna från Arbets-och näringsministeriet visar på en liten förbättring.

SFP och svenska riksdagsgruppen har lanserat ett tio punkters konkret åtgärdsprogram för att förbättra sysselsättningsläget. Regeringen mål är 110 000 nya arbetsplatser och en sysselsättningsgrad på 72 procent. Idag ligger vi på under 70 procent. Nämnas kan att vårt goda grannland Sverige har en sysselsättningsgrad på 75 procent. Det är bl.a. en del av förklaringen till varför den svenska ekonomin rullar på mycket bättre än vår.

 

Framförallt borde regeringen vara mån om alla de arbetsplatser som kan skapas i landet.  Så beroende som vi är av exporten, borde man visa genuint intresse för våra olika regioners styrkor och förstå att slå vakt om också de landskap där möjligheter att skapa fler jobb är goda. Det borde självfallet vara så att regeringen skulle vara ytterst intresserad att låta de områden som klarat sig väl få fortsatta förutsättningar att göra det. Mot den här bakgrunden ter sig förslaget till vårdreform också helt obegripligt. En självklarhet borde vara att Österbotten, som ett av de mest framgångsrika landskapen vad gäller näringsliv, sysselsättning, företagande och välmående, skulle höra till dem som regeringen tänker ge fulljourstatus vad gäller sjukvården. Därtill kommer naturligtvis tvåspråkigheten. Men även utan det borde Vasa Centralsjukhus och landskapet Österbotten finnas bland dem med fulljour. Därför  frågar jag mig om regeringen har rätt lägesbild av våra landskap och vilken framtidspotential de besitter. Det verkar dessvärre inte som regeringen skulle känna hela sitt land.

 

Under budgetdebatten ställde jag vid ett flertal tillfällen frågor till statsministern om just sysselsättningen, vårdreformen och VCS. Hans svar i onsdags var minst sagt förbryllande. Först svarade statsministern att Vasa centralsjukhus status inte ändras, för att en stund senare förtydliga sig själv och meddela att status inte förändras från vad det är i förslaget. Att man får hålla samjour med primärvården och 10 specialiteter samt att man försöker trygga de språkliga specialfrågorna möjligast väl.

 

Är man positivt lagd, kan man ta det som ett steg i rätt riktning. Men självfallet är det så att rätten till vård på modersmålet inte kan ställas mot rätten till god vård. Reformen måste göras så att såväl rätten till god vård som rätten till vård på svenska eller finska kan tryggas i praktiken. Där räcker inte bara att försöka, utan den modell som bäst tryggar de grundläggande språkliga rättigheterna bör väljas. Vi vill inte ha en indelning i A- och B-landskap. Vi vill ha en rättvis lösning, där landskapen själva ges makt att fatta beslut om vårdens omfattning. Finansieringsmodellen måste också vara rättvis. Där finns ännu mycket i övrigt att önska. Jobbet fortsätter för fulljour vid VCS och en rättvis lösning för Österbotten.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00