Rasism hör inte hemma på våra gator

26.09.2016 kl. 07:08
Förra måndagen, då jag på kvällen kommit till Helsingfors från Åland, gick jag förbi stationsplatsen utanför järnvägsstationen. Stationsplatsen, en av Finlands mest folkrikaste platser, lystes upp av gravlyktor och ljus tillsammans med blommor och hälsningar.
På stationsplatsen sparkades en ung 28-årig kille av en nynazist, under finska Motståndsrörelsens manifestation för två veckor sedan, så svårt att han förra helgen dog av sina skador.

Det känns helt ofattbart och ogripbart med politiskt våld i Helsingfors och i Finland. Gärningsmannen är identifierad och kommer ställas inför rätta, men det räcker inte för det politiska Finland att bara konstatera det och gå vidare.

Det måste nu bli ett slut på att inte ta organisationer som Motståndsrörelsen på fullaste allvar. Motståndsrörelsen, som finns i både Finland och Sverige, är en nynazistisk organisation som glorifierar utomparlamentariska metoder, strävar efter att kullkasta rådande rättsbaserade samhällsordning och använder våld för att nå sina politiska mål.

Trots det har det politiska Finland bara ljummet tagit avstånd från den här typens organisationer tidigare. En sannfinländsk riksdagsledamot poserade för bara ett år sedan på bild tillsammans med nynazister från Motståndsrörelsen, utan att det fick några egentliga politiska konsekvenser.

Fördömandet har den här gången varit betydligt tydligare, vilket är bra. Men, att det skulle krävas en ihjälsparkad ungdom för att få fram en rakryggad reaktion, är tragiskt.

Flera ministrar har nu sagt att man bör se över lagen och förbjuda den här typens organisationer. Också utrikesminister Timo Soini har sagt att så bör göras. Men, samtidigt konstaterade Soini också att han inte kan rå på vad partiets riksdagsledamöter gör, då det är riksdagsgruppens ordförandes ansvar. Vad enskilda medlemmar har för kopplingar till extremrörelser är inte heller partiledarens ansvar, utan partisekreterarens. Soini flyr sitt ansvar då han försöker omvandla partiet till ett offer då han poängterar att man inte får stämpla hela partiet bara för att vissa medlemmar kan ha kopplingar till extremrörelser.

Parallellt med det här uttalandet går andra sannfinländska uttalanden stick i stäv med Soinis.
Sannfinländarnas Europaparlamentariker Jussi Halla-Aho konstaterade att det inte går att utreda kopplingar mellan Sannfinländare och extremrörelser eftersom medlemsregister är hemliga. Han gömmer sig bakom lagen för att skydda extremister. Tänk om vi hade talat om en islamsk förening i stället, då hade det varit annat ljud i källan. Partiets partisekreterare Riikka Slunga-Poutsalo konstaterade i sin tur att verkligheten utanför Helsingfors är annorlunda. Hennes underförstådda syftning var att det som uppfattas som rasism i Helsingfors inte är det på andra ställen.

Det här sänder dubbla budskap, vilket naturligtvis är helt medvetet. Men det är ytterst farligt att ett statsbärande parti väljer att fortsätta fiska i grumliga vatten som om partiet fortsättningsvis vore ett oppositionsparti i yttermarginalen. För det är partiet inte längre, utan sitter i regeringen. Därför grumlas hela regeringen av att Sannfinländarna inte tydligt tar avstånd från rasism och därför är det här inte enbart en sak för Sannfinländarna, utan för hela regeringen. Statsminister Juha Sipilä får inte sätta huvudet i sanden utan måste sätta ner foten. För om han inte gör det så blir det inte ett tillräckligt tydligt avståndstagande från det politiska Finland att politiskt våld och rasism är fel.

De senaste åren har jag upplevt den politiska debatten bli tuffare och samhällsklimatet hårdare. Saker som tidigare enligt lagen skulle rubricerats som hets mot folkgrupp slätas nu i praktiken över i debatten. Målposterna har flyttats.

Jag tror att vi behöver mer medmänsklighet, humanism och respekt i debatten. Det känns hemskt att en ung människa ska behöva bli ihjälslagen för att samhället ska stanna upp och reflektera. Det här får inte bli business as usual. Inga undanflykter kan rättfärdiga att en oskyldig person sparkas ihjäl. Nu räcker det.

 
Mats Löfström

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15