Utmaningarnas höst

10.09.2016 kl. 10:53
Riksdagsarbetet körde igång med full fart denna vecka. Mycket är på gång, men det står klart att det är två stora frågor som kommer att dominera arbetet i riksdagen under den kommande hösten.

 

Det är sysselsättningen och vård- och landskapsreformen. Och det är minsann stora frågor att bita i. Regeringen har som mål att skapa 110 000 nya arbetsplatser. En ambitiös målsättning som kommer att kräva verkliga reformer. Vi får inte upp sysselsättningen med enbart finjusteringar eller tillsättande av nya arbetsgrupper.


 

Från SFP:s och svenska riksdagsgruppens sida har vi föreslagit 10 konkreta åtgärder som skulle skapa flerarbetsplatser, medföra en större jämställdhet på arbetsmarknaden och ta bort onödiga hinder för att ta emot arbete. Bland annat vill vi förnya hemvårdsstödet och systemet för familjeledigheterna. Det är oroväckande att Finland har färre kvinnor i arbetslivet än de övriga nordiska länderna. För att minska på löne- och pensionsskillnaderna mellan kvinnor och män behöver vi en reform av familjeledigheterna. Familjerna ska naturligtvis själva få välja, men strukturerna måste vara sådana att de inte bildar kvinnofällor.


 

Regeringen har också missat en annan stor och synnerligen viktig del av arbetslivet, nämligen välmående i arbetet. Varje år sätter vi ca 25 miljarder euro på  sjukpensioner, sjukfrånvaro och arbetsolycksfall. Självfallet handlar det också delvis om kroniska sjukdomar och olycksfall. Men uppenbart är att en större satsning på arbetshälsa och rehabilitering skulle spara pengar åt samhället och öka produktiviteten samtidigt som det också skulle förbättra individernas livskvalitet. Det är väldigt viktigt att vi på allvar börjar satsa på arbetshälsan, inte minst med tanke på att regeringen vill förlänga arbetskarriärerna. Om vi ska orka jobba längre, måste vi också förstå att satsa på välmående.


 

Den andra frågan som kommer att dominera arbetet är vård- och landskapsreformen, en riktig långkörare. Förra veckan släpptes ett enormt lagpaket gällande vårdreformen på utlåtanderunda. I lagpaketet hade jag förväntat mig få se en ordentlig språkkonsekvensbedömning, men fick besviket konstatera att någon sådan inte gjorts. Reformen är otroligt omfattande och berör så gott som alla finländare, och vi har all rätt att kräva en ärlig, öppen analys av konsekvenserna. Förslaget att Vasa centralsjukhus inte skulle vara ett s.k. fulljoursjukhus är tyvärr ytterligare ett bevis på hur vår nuvarande regering nonchalerar den svenskspråkiga befolkningens rätt till vård på eget modersmål. Reformen handlar nu om centerdriven maktpolitik där de svenskspråkiga medborgarnas rättigheter kommer i kläm. Jag och SFP kommer att fotstätta kräva en ordentlig språkkonsekvensutredning. Något annat kan inte accepteras. Därtill är det så att det utöver tvåspråkigheten finns många andra sakargument som talar för VCS, men som regeringen väljer att blunda för. På det lokala planet är det viktigt att slå vakt om Jakobstads sjukhus framtid och tillgång till allmänjour dygnet runt. Viktigt är också Kronobys möjlighet att även framöver kunna vända  sig mot Karleby då det gäller vården. Något som regeringen tack och lov tycks inse.

 

SFP kommer att fortsätta vara det alerta, konstruktiva oppositionspartiet som inte räds för att ryta till då det behövs. Rättvisa i beslutsfattandet, förmåga att se till alla medborgares bästa  och ett äkta engagemang för att föra Finland framåt är vad vill erbjuda.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30