Livet efter brexit

27.06.2016 kl. 13:20
Storbritanniens premiärminister David Cameron spelade högt, och förlorade. Storbritannien röstade med 17,4 miljoner mot 16,1 miljoner för att landet ska lämna EU. Man gjorde det trots alla varningar. De flesta ekonomer, alla betydande internationella organisationer, alla europeiska länder och Storbritanniens internationella allierade inkl. Australien, Japan och USA sa tydligt att man ville att landet skulle stanna.

Då Storbritannien lämnar EU kommer landet bli ekonomiskt fattigare och mindre viktigt i världen. Det här sades tydligt innan omröstningen, men i efterspelet verkar det ha kommit som en överraskning. Många verkar nu vilja önska att de hade ett dagen efter piller. På söndagen hade tre miljoner britter undertecknat en petition om att få rösta på nytt och på lördagen ordnades demonstrationer, trots att omröstningen redan var över.

 

Det verkar som om alla, inklusive lämna-sidan, tog för givet att folket skulle rösta för att stanna. Kanske var det just därför som valkampanjen blev så hetlevrad. Det handlade inte om att vinna argumentationen, utan att få folk så upphetsade att de gick och röstade. En av lämna sidans galjonsfigurer Michael Gove, som också är landets justitieminister, summerade det bra då han sa att ”Britannien har hört tillräckligt av experter”. Det lyckades. Valdeltagandet var högre än i senaste parlamentsval.

 

Det är givetvis glädjande med ett högt valdeltagande, men intresseskapandet för valet lämnade en besk eftersmak. Många, också seriösa politiker, lyckades nämligen piska upp stämningarna genom att spela på rädsla, främlingsfientlighet och rena lögner. Det här är helt oansvarigt eftersom det leder till ett mer polariserat samhälle med mer ilska och lägre trösklar. Det spelar populister, som Marine Le Pen och Gert Wilders, i händerna.

 

Alla som röstade för att lämna var så klart inte främlingsfientliga. Det är viktigt att det inte porträtteras som så. Vissa oroade sig över invandringen, andra över globaliseringen och urbaniseringen. Vissa var sura på EU medan andra bara ville visa långfingret till det politiska etablissemanget. Vissa ville rösta emot regeringen som man inte upplever bryr sig om intressen utanför London, andra ville ha mer pengar till sjukvården. David Cameron misslyckades förklara att det här inte var en omröstning om förtroendet för regeringen.

 

Ingen verkar nu veta vad som kommer ske. Många avgår, men få kliver fram. Lämna kampanjen hade tydligen ingen plan för hur Brexit skulle ske i praktiken. Nu säger de flesta från lämna sidan också att det inte längre är bråttom med ett utträde. Lämna sidan har också tagit tillbaka vallöften om mer pengar till sjukvården och Tory-europaparlamentarikern Daniel Hannan från lämna sidan satt i BBC i lördags och förklarade att ett EU utträde inte kommer betyda stopp på invandringen, något han konsekvent hade hävdat före omröstningen.

 

Storbritannien befinner sig nu plötsligt i en konstitutionell kris och behöver svara på var landets plats i världen är och vem som ska leda det. Det är ett mer polariserat och splittrat land än för ett halvår sedan eftersom omröstningen högg generationer och regioner isär.

 

Skottland vill stanna i EU och därför rösta på nytt om självständighet. I en färsk gallup stöder nu 60 % självständighet. Omröstningen river också upp gamla sår i Nordirland där EU varit en garant för freden. Spanien har redan föreslagit delad behörighet för brittiska Gibraltar.

 

Idag samlas riksdagens stora utskott för att diskutera läget och ge statsminister Juha Sipilä färdkost inför EU toppmötet på tisdag och onsdag. Det är viktigt att Finland kan kliva fram som en aktiv pådrivare för reformer i EU men samtidigt fungera som en stabiliserande faktor i relationen med Storbritannien där EU behöver ha is i hatten så att ingen bitterhet skapas. Storbritannien förblir Finlands goda vän oavsett EU-medlemskap.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00