Måttet är rågat för våra bönder

04.06.2016 kl. 06:28
För ungefär 3 månader sedan var Senatstorget i Helsingfors en parkeringsplats för traktorer. Cirka 5000 jordbrukare från hela landet samlades till demonstration för att påminna regeringen om att det finländska jordbruket för tillfället befinner sig i kris

Sanktionerna mot Ryssland, försenade stödbetalningar, sänkta priser och utmanande väderförhållanden har slagit hårt mot vår inhemska matproduktion och bönderna har all rätt att vara upprörda! Det var en av de största bondemanifestationerna man sett i vår huvudstad. Ett nödrop från våra jordbrukare och en klar signal och vädjan om att något måste göras. Och vad har hänt? Jo, ingenting!

Det hade funnits en chans att korrigera saken då regeringen i veckan gav sin andra tilläggsbudget för i år. Men den chansen togs inte, vilket är svårt att förstå.

Den centerledda regeringen har inte med en enda konkret åtgärd visat att man vill underlätta vardagen för våra jordbrukare. Efter demonstationen i mars skedde en del förändringar på chefsnivå på Landsbygdsverket men utöver det har åtgärderna lyst med sin frånvaro. I regeringsprogrammet står det skrivet att den finländska matproduktionens lönsamhet ska förbättras och att den tunga byråkratin ska lättas. Detta är målsättningar som jag gärna omfattar, men jag undrar när regeringen tänker ta itu med arbetet att förverkliga dem? Det börjar nämligen blir ganska bråttom.

Att jordbrukarna inte fått sina stöd utbetalda i tid är fullkomligt oacceptabelt! Vilken annan yrkesgrupp skulle vänta på sin lön på samma sätt som bönderna tvingas göra? Dessutom har jordbrukets inkomster sjunkit med ca 40 procent under de senaste åren. I medeltal har inkomsterna sjunkit till 9 700 euro per gård enligt Naturresurscentralen (Luke).

Det är otroligt viktigt att vi har tillgång till inhemsk och närproducerad mat i framtiden. Vi är många som vill äta grönsaker, kött, fisk och spannmål från finländska gårdar, och kunna lita på att maten vi äter är ren och högklassigt producerad. Därför kan vi inte lämna våra matproducenter i en sådan utsatt situation som de nu är i.

Jag och mina kollegor i Svenska riksdagsgruppen anser att situationen är så ohållbar att vi tillsammans med Kristdemokraterna, de Gröna och Vänsterförbundet valt att göra en interpellation om regeringens jordbrukspolitik. Regeringen har helt enkelt inte visat att den tagit lantbrukskrisen på allvar. Vi vill se till att regeringen öppnar ögonen och skrider till konkreta åtgärder, för det behövs nu.

Låt mig också passa på att gratulera alla nyblivna studenter och alla som nu fått sin examen. Låt ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor” också inge hopp om en ljusnande framtid för vårt lantbruk.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00