Spara pengar i vården?

20.05.2016 kl. 08:59
De senaste åren har vårdreformen varit ett centralt tema i politiken. Drivkraften till reformen är att man vill göra vården mera jämlik eftersom skillnaderna i vårdkvalitet anses vara för stora. I samma veva ska man spara pengar, mycket pengar. Frågan är om det här är realistiskt.

En mera jämlik vård är en god målsättning. Idag ansvarar kommunerna för primärhälsovården och skillnaderna är stora beroende på var man bor. I verkligheten ligger de största skillnaderna i om man har tillgång till arbetshälsovård eller inte. På de här punkterna kan den senaste versionen av vårdreformen vara en lösning då man går mot större enheter och där den privata sektorn kommer in och levererar tjänster vid sidan av det offentliga.
 
Men var kommer inbesparingarna in i bilden? Större enheter kan i teorin vara effektivare. Några garantier finns ju inte. Målet är dock viktigt. Vi har en åldrande befolkning, vilket i praktiken leder till ökande hälsovårdskostnader. Detta är en utmaning med tanke på att den offentliga ekonomin sedan tidigare är bottenkörd. Den nystartade tankesmedjan Agenda gav för några veckor sedan ut en rapport där man analyserade vårdreformen ur flera olika perspektiv. Några av texterna är mycket intressanta då man granskar de ekonomiska aspekterna av vårt hälsovårdssystem.

Den dyra biten: fel processer. Teknologie doktor Johan Groop påminner i sin text om att en tiondel av befolkningen genererar åttio procent av vårdkostnaderna. Största delen av dessa kostnader uppstår i specialsjukvården. Groop poängterar att det är vårdprocesserna som är det centrala om vi ska nå en bättre effektivitet och produktivitet i den offentliga hälsovården. Detta görs genom att göra rätt saker vid rätt tidpunkt av rätt person och till rätt kund. Det här tänkande måste sättas i fokus om reformen ska lyckas.

I samma rapport betonar den erfarne förändringskonsulten Bjarne Peth vikten av förbättrade vårdprocesser och -system framom strukturer för beslutsfattande och förvaltning. Hans konklusion är att det behövs ett nytt ICT-system som skulle stöda alla delar av vårdprocessen, ge rätt mängd tid åt rätt patient av rätt vårdanställd i rätt skede av vårdprocessen, och därmed medföra inbesparingar.

 

Lådlek. Peth sätter för sin del fingret på en viktig punkt. I den senaste versionen av reformen kopplar man ihop vården med landskapen och vips uppstår en ny nivå av offentlig förvaltning. Det här medför mera byråkrati och fler politiska organ. Hur detta ska spara pengar frågar man sig. Det vi däremot vet sedan tidigare är att sammanslagningar till större enheter i den offentliga sektorn tenderar att hissa upp lönekostnaderna, vilket ju i vården utgör en betydande andel av totalkostnaderna.
 
I dessa tider är det sunt att förhålla sig fördomsfritt till nya lösningar. Den nuvarande utvecklingen där vi lånar miljarder varje år drar mattan under våra barns och barnbarns möjlighet till ett välfärdssamhälle. Effektivitet och produktivitet behövs för att vi inte ska fortsätta skuldsätta vårt land. Vi ska hoppas ministrarna tar till sig sakkunskap. Jag har personligen exempelvis överräckt Agendas färska rapport åt de centrala personerna. Nu behövs transparens och eftertanke. Det är tyvärr så att hopandet och roendet kring vårdreformen blivit en fars. Det här får dock inte bli en orsak till förhastade lösningar där kostnaderna inom vården på sikt ökar snarare än stävjas.

Carl Haglund

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00