Finland har blivit bakåtsträvande

30.04.2016 kl. 11:12
Sent på torsdag kväll var det dags för diskussion i plenum kring medborgarinitiativet om att ordna en folkomröstning om Finlands medlemskap i euroområdet. Att föra ärenden till riksdagen med medborgarinitiativ är en förhållandevis ny möjlighet.

För att de ska tas upp till behandling behövs 50.000 underskrifter av röstberättigade medborgare. Just det här medborgarinitiativet har fått mycket uppmärksamhet eftersom det är Europaparlamentariker Paavo Väyrynen som varit initiativtagare. Väyrynen, som nuförtiden har startat sitt eget parti, satt själv på åhörarläktaren.

Det är framförallt Sannfinländarna som romantiserar tiden med den finska marken. Men de gör det med en selektiv historieskrivning. De glömmer nästan alltid att nämna tiderna av devalveringar, något som var långt ifrån oproblematiskt. De glömmer också bort hur sårbar en liten valuta är mot spekulation på internationella valutamarknaden, något som både Finland och Sverige har erfarenhet av. De ser inte heller hur sårbar en liten valuta är för påverkan av stormaktspolitik.

För mig har frågan alltid varit enkel vilket jag också tog upp i min egen taltur. Finland är ett litet land i Europas nordöstra utkant. Den saken är omöjlig att ändra på rent geografiskt, men vi kan påverka det politiskt genom att vara aktiva och ha inflytande i internationella organisationer.

Varken Tyskland, eller Storbritannien, med sin befolkning på 80 och 60 miljoner invånare är ensamma tillräckligt stora för att höras, eller kunna påverka, i världen. Finland ännu mindre. Att vara med i EU och i euron gör därför att vi kan "punch above our weight".

Finland är det enda nordiska landet i euron och Finlands banks direktör Erkki Liikanen sitter i det viktiga ECB-rådet. I ett läge där centralbankerna blivit mycket viktiga för att hantera stabiliteten i det ekonomiska systemet finns alltså bara en från Norden som är med där besluten verkligen fattas.

Sverige har kvar kronan, men är de självständiga? Svar: Nej. Sveriges riksbank gör ju exakt samma sak som ECB, men utan att ha representation och kunna påverka besluten.

Trots att Sverige har hög ekonomisk tillväxt har man negativa räntor och stödköper statspapper. I en normal värld skulle det vara ett bra recept för att skapa en rejäl bubbla, i synnerhet på bostadsmarknaden. Men Sveriges riksbank har inte några val då de inte vill att kronans värde ska skjuta i höjden mot euron och dollarn.

Finlands ekonomiska utmaningar beror på många olika aspekter. En snabbt åldrande befolkning, hög arbetslöshet och missmatch på arbetsmarknaden. Att vi tappat konkurrenskraft med våra närmaste konkurrenter och att världen för tillfället mest efterfrågar konsumtionsvaror och service, i stället för industrivaror (som Finland framförallt tillverkar). Dessutom har vi en snabb skuldsättning.

Men inget av detta är eurons fel. Euron har i stället gett oss större ekonomisk stabilitet och pålitlighet även om den också inneburit att det politiska svängrummet blivit mindre. Men det måste politiken därför anpassa sig till.

Det är dock ganska symtomatiskt för dagens Finland att vi har en sådan här debatt i riksdagen. Finland har tyvärr i mycket blivit ett bakåtsträvande land där man hellre romantiserar kring gamla förskönade tider, i stället för att blicka framåt. I riksdagsdebatten var det nästan skrämmande att höra hur många kollegor som tror att Finland kan överleva genom att vi bara hugger ved åt varandra. Som tur är de, i alla fall än så länge, en betydande minoritet.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00