Finland har blivit bakåtsträvande

30.04.2016 kl. 11:12
Sent på torsdag kväll var det dags för diskussion i plenum kring medborgarinitiativet om att ordna en folkomröstning om Finlands medlemskap i euroområdet. Att föra ärenden till riksdagen med medborgarinitiativ är en förhållandevis ny möjlighet.

För att de ska tas upp till behandling behövs 50.000 underskrifter av röstberättigade medborgare. Just det här medborgarinitiativet har fått mycket uppmärksamhet eftersom det är Europaparlamentariker Paavo Väyrynen som varit initiativtagare. Väyrynen, som nuförtiden har startat sitt eget parti, satt själv på åhörarläktaren.

Det är framförallt Sannfinländarna som romantiserar tiden med den finska marken. Men de gör det med en selektiv historieskrivning. De glömmer nästan alltid att nämna tiderna av devalveringar, något som var långt ifrån oproblematiskt. De glömmer också bort hur sårbar en liten valuta är mot spekulation på internationella valutamarknaden, något som både Finland och Sverige har erfarenhet av. De ser inte heller hur sårbar en liten valuta är för påverkan av stormaktspolitik.

För mig har frågan alltid varit enkel vilket jag också tog upp i min egen taltur. Finland är ett litet land i Europas nordöstra utkant. Den saken är omöjlig att ändra på rent geografiskt, men vi kan påverka det politiskt genom att vara aktiva och ha inflytande i internationella organisationer.

Varken Tyskland, eller Storbritannien, med sin befolkning på 80 och 60 miljoner invånare är ensamma tillräckligt stora för att höras, eller kunna påverka, i världen. Finland ännu mindre. Att vara med i EU och i euron gör därför att vi kan "punch above our weight".

Finland är det enda nordiska landet i euron och Finlands banks direktör Erkki Liikanen sitter i det viktiga ECB-rådet. I ett läge där centralbankerna blivit mycket viktiga för att hantera stabiliteten i det ekonomiska systemet finns alltså bara en från Norden som är med där besluten verkligen fattas.

Sverige har kvar kronan, men är de självständiga? Svar: Nej. Sveriges riksbank gör ju exakt samma sak som ECB, men utan att ha representation och kunna påverka besluten.

Trots att Sverige har hög ekonomisk tillväxt har man negativa räntor och stödköper statspapper. I en normal värld skulle det vara ett bra recept för att skapa en rejäl bubbla, i synnerhet på bostadsmarknaden. Men Sveriges riksbank har inte några val då de inte vill att kronans värde ska skjuta i höjden mot euron och dollarn.

Finlands ekonomiska utmaningar beror på många olika aspekter. En snabbt åldrande befolkning, hög arbetslöshet och missmatch på arbetsmarknaden. Att vi tappat konkurrenskraft med våra närmaste konkurrenter och att världen för tillfället mest efterfrågar konsumtionsvaror och service, i stället för industrivaror (som Finland framförallt tillverkar). Dessutom har vi en snabb skuldsättning.

Men inget av detta är eurons fel. Euron har i stället gett oss större ekonomisk stabilitet och pålitlighet även om den också inneburit att det politiska svängrummet blivit mindre. Men det måste politiken därför anpassa sig till.

Det är dock ganska symtomatiskt för dagens Finland att vi har en sådan här debatt i riksdagen. Finland har tyvärr i mycket blivit ett bakåtsträvande land där man hellre romantiserar kring gamla förskönade tider, i stället för att blicka framåt. I riksdagsdebatten var det nästan skrämmande att höra hur många kollegor som tror att Finland kan överleva genom att vi bara hugger ved åt varandra. Som tur är de, i alla fall än så länge, en betydande minoritet.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30