Perspektiv på vården i verkligheten

30.04.2016 kl. 08:03
För en månad sedan lanserade regeringen sin modell för vårdreformen. Det var inte första gången en rad ministrar ordnar presskonferens och berättar hur vården ska reformeras. Knappast var det heller sista gången.
Frågetecknen kring den framtida vården är ännu många. Det enda som står helt klart är att regeringens planer tyder på enorma förändringar.

Förändring är inte per definition av ondo. Tvärtom. Vi har rätt stora hälsoskillnader i vårt land och kvaliteten på vården varierar rejält beroende på var man råkar bo. Dessutom finns ett tryck att skapa effektiva strukturer för att gardera sig för det kostnadstryck som den åldrande befolkningen kommer att föra med sig.

Regeringens vårdstruktur består av 18 landskap. Dessa skall formellt ha självstyre men samtidigt planeras statlig styrning av bland annat jourverksamheten. Det här betyder i förläningen att verksamheten vid exempelvis sjukhusen i Borgå, Ekenäs och Vasa är hotade. Kommuneras roll kommer för sin del att minska då landskapen tar över. Vad som blir bättre med denna förvaltningsreform förblir oklart. 

Tio procent av befolkningen genererar åttio procent av vårdkostnaderna och största delen av kostnaderna uppstår i specialsjukvården. Regeringens bedömning av sparpotentialen verkar vara överoptimistisk. Vårdreformen skapar delvis förutsättningar för att utveckla effektiviteten och produktiviteten, men förändringarna blir mycket små om inte även tjänsteproduktionen förnyas. Det görs genom att göra rätt saker vid rätt tidpunkt av rätt person. Så här långt har det förblivit oklart hur vårdprocesserna ska bli bättre som en del av reformen. Ett välkommet element är den tilltänkta valfriheten. Frågan är dock vem som i verkligheten kommer att ha valfrihet i vården i framtiden. Svenska folkpartiet har talat för en valfrihet där alla finländare om de så önskar kan välja var de exempelvis uppsöker sin bashälsovård. Här är också enheternas storlek av betydelse. Om regeringen går inför att skapa stora enheter betyder det i praktiken att endast större aktörer i branschen kan komma in och erbjuda tjänster vid sidan av det offentliga. I Sverige har man möjliggjort det för små enheter att vara med vilket skapat många nya småföretag i branschen. Dessa drivs ofta av kvinnor, visar studier.

Språket är en mycket central faktor inom vården. Vård på modersmålet är en grundlagsenlig rättighet för oss svenskspråkiga. Tyvärr har regeringen inte gjort några som helst språkkonsekvensbedömningar av de tilltänkta reformerna. Slutresultatet är i värsta fall därefter.

Exakt hur den slutgiltiga vårdreformen kommer att se ut återstår att se. Nu behövs transparens och eftertanke. Förhastade manövrar och ogenomtänkt beredning har gjort att tidigare versioner av vårdreformen har kört på grund. Vi ska hoppas att det fenomenet inte upprepar sig.


 
Carl Haglund

Gruppanföranden

Gruppanförande 28.4

Gruppanförande i debatten om interpellationen om Reumasjukhusets konkurs
28.04.2010 kl. 16:45

Gruppanförande 27.4.2010

Gruppanförande i responsdebatten om statsrådets landsbygdspolitiska redogörelse
28.04.2010 kl. 14:20

Gruppanförande 14.4

Gruppanförande i debatten om statsrådets redogörelse om livsmedelssäkerheten
15.04.2010 kl. 14:30

Gruppanförande 13.4

Gruppanförande i debatten om statsrådets redogörelse om ramar för statsfinanserna
13.04.2010 kl. 16:25

Gruppanförande 8.4

Gruppanförande i responsdebatten om regeringens redogörelse om läget i Afganistan och Finlands deltagande i ISAF-operationen
09.04.2010 kl. 09:25

Gruppanförande 7.4

Regeringens förslag till tilläggsbudget
07.04.2010 kl. 17:00

Gruppanförande 18.2

Gruppanförande i debatten i anledning av regeringens redogörelse om Afghanistan
19.02.2010 kl. 09:20