Remissdebatt om planen för de offentliga finanserna 2017–2020

19.04.2016 kl. 15:05
Gruppanförande 19.4 2016, Joakim Strand

Värderade talman,

Följande fyraårsperiod kommer att vara en tuff period för statsekonomin i Finland – det vet vi alla. Därför är det väsentligare än någonsin förr att regeringens beslut är trovärdiga– samt att man gör sådana beslut och prioriteringar som på riktigt skapar förutsättningar för äkta tillväxt. Såväl vård-, utbildnings- som övriga reformer bör analyseras utgående från dess verkningar på export och värdeskapande. 

För att vi ska lyckas vända tillväxtkurvan uppåt behöver vårt samhälle moderata löneuppgörelser, det är bra att en exportindustristyrd modell för lönebildningen införs och så väntar vi på större konkreti när det gäller reformer som ökar de lokala avtalen på arbetsmarknaden.

Som alla vet fortsätter ålderstrukturen att förändras kraftigt under nästan två årtionden framåt. Detta betyder att vi senast nu måste lämna eventuella fördomar bakom oss och se möjligheterna med invandring – och då borde behovsprövningen av utländsk arbetskraft definitivt slopas, vilket Svenska riksdagsgruppen länge har krävt. 

Svenska riksdagsgruppen anser att regeringen gör rätt i att hålla fast vid sparmålet på 4 miljarder euro – även om våra prioriteringar inte sammanfaller med regeringens när det gäller hur nedskärningarna ska genomföras. Att ytterligare skära i de redan kraftigt nedskurna biståndsanslagen är något som vi inte kan godkänna.

Även om regeringen åtminstone litet hejdar sig när det gäller utbildningsnedskärningarna, är sanningen den att rambudgeten betyder radikalt försvagade resurser för utbildningen. Det är fel väg om vi på allvar vill lyfta landet. 

Alla inser att om budgetekonomin ska balanseras med 4 miljarder lyckas det inte om vi inte delvis prutar på vår sociala välfärd, dock så att vi genomgående slår vakt om de allra mest utsatta i samhället. Bland annat därför och för att skapa ett rättvisare system efterlyser vi ett gemensamt kostnadstak för mediciner, vårdavgifter och resekostnader. På det sättet får vi en helhetsbild av det sociala ersättningssystemet och därigenom kan undvikas att låginkomsttagare drabbas oskäligt hårt. Den nordiska välfärdsmodellen ska inte skrotas.

Rambudgeten innehåller både ett företagarpaket och ett sysselsättningspaket. Här är regeringen på rätt väg. Nu gäller det att implementera besluten och att se till att byråkratin är smidig och inte blir en broms.

TE-tjänsterna borde effektiveras och göras mer resultatinriktade. Privata arbetsförmedlingstjänster kan utnyttjas – det finns goda erfarenheter av det.
Dessutom måste vi i Finland vakna för satsningar på arbetsplatsvälmående. Sjukfrånvaron och sjukpensioneringen kostar samhället otroligt mycket.

 

                                                                                                                                  

Värderade talman,

Jag efterlyser tydligare visioner av regeringen om hur vi ska skapa morgondagens ekonomi, som ger det finländska samhället det mervärde det behöver. Vi ska inte begränsa oss till de närmaste fyra åren, utan vi ska se längre än så 5, 10 eller 20 år framåt. Vilka områden och teknologier ska vi vara bäst på globalt? Hur förhåller sig Finland till nya fenomen som fördelningsekonomi, etc.?

I planen för de offentliga utgifterna nämns helt korrekt att Finlands ekonomi under de senaste åren uttryckligen lidit av strukturomvandlingen inom industrin. Under de senaste tio åren har industriella arbetsplatser försvunnit på så gott som alla orter – utom exempelvis i Vasa där tillväxten av arbetsplatser inom industrin har varit helt i en klass för sig. Regeringen upprepar i sin plan också kända fakta: exporten drar inte. Ändå bör noteras att exporten drar utmärkt väl i det österbottniska kustområdet – mycket bättre än i de flesta regioner i Sverige och Tyskland.

Regeringen fortsätter i sitt papper att konstatera följande: En hållbar tillväxt skapas enbart genom innovationer och förbättrad produktion inom företagen. Mycket riktigt. Enligt det rikssvenska forskningsinstitutet Nordregion är andelen så kallade "gröna patent" inom energi- och cleantech-teknologin i Finlands Vasa högre än någon annanstans i Norden. Företagen i regionen satsar starkt på forskning och utveckling. Det handlar alltså om ett sådant internationellt konkurrenskraftigt kluster som – vad jag förstår ­– man talar om i regeringsprogrammet.

Därför känns det ganska speciellt att en växande framgångsrik region – som bevisligen klarar sig globalt och som hämtar in till Finland flera miljarder mer än vad regionen själv konsumerar – måste kämpa för att bibehålla nivån på sitt centralsjukhus, som också är en livsviktig tvåspråkig enhet.

Värderade talman,

Finland borde också bli mycket bättre på att ta vara på olika möjligheter som t.ex. olika EU-program erbjuder. En jämförelse mellan Sverige och Finland utfaller vanligen till vår nackdel. Sverige lyckas även här fokusera på att skapa ny ekonomi för hundratals miljoner medan vi lägger ner merparten av vår tid på att krympa ekonomin. Här måste det bli en ändring, vi har inte mera råd att vara passiva. Vi ligger även hästlängder efter Sverige och en del andra länder när det gäller att delta i de stora investeringsprojekt som startat i olika delar av världen där stora ekonomier nu öppnas upp för utländskt kapital.

Det är också lätt att ackompanjera tidigare statsminister Paavo Lipponen som uppmanar Finland att sträva efter en ledande position i den arktiska politiken. Det finns ett växande intresse för de arktiska regionerna och vi måste inse potentialen här.

Goda kunskaper i skandinaviska språk är en konkurrensfördel i sammanhanget.

 

Tillväxt och sysselsättning ska vara politiska huvudteman för budgetramarna. Nu behövs positiv drive med sikte på framtiden. Finland har utmärkta möjligheter att återta sin position som global föregångare – nu är frågan om regeringen har förmåga att gripa chansen.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00