En riktig autonomi behövs

16.04.2016 kl. 08:06
Social- och hälsovårdsreformen i Finland har sedan den sjösattes kallats för ”århundradets reform”.

Detta då den inte enbart inkluderar social- och hälsovården utan också andra förvaltningsområden som man både vill flytta ner från staten och upp från kommunerna till en ny landskapsmodell. Det här är ju en förvaltningsmodell som vi redan långt har på Åland och som också Sverige och många andra länder har.

 

I reformens inledning talade man om att skapa 18 stycken ”självstyrda områden”, kring dagens finländska landskap. Det här var en benämning jag inte tyckte om. I Finland finns 19 landskap, men bara ett av dem är på riktigt självstyrt, Åland. I samband med att utredningsman Lauri Tarasti presenterade sin rapport i ärendet den 26 januari, började man i stället för självstyrda områden tala om landskap. Den saken slog regeringen också fast förra veckan, vilket är bra. Det är viktigt att terminologin inte blir förvirrande.

 

Då man förra veckan i regeringen kom överens, igen, om de stora riktlinjerna så rev man i praktiken upp den överenskommelse som man med blod, svett och tårar hade träffat förra hösten. Kompromissen, som man kom fram till då, och som var ytterst nära att sänka hela regeringen bestämde att vården skulle ordnas av 18 områden, men att enbart 15 av dem skulle få rätt att producera vårdtjänster. Tre landskap skulle alltså bli utan den möjligheten. Finansieringen av reformen skulle ena ske genom staten eller genom att ge landskapen egen beskattningsrätt. Det här var en kompromiss mellan Centern och Samlingspartiet som räddade regeringen men som inte blev särskilt praktisk eftersom den skulle bli svår att förena med grundlagen då inte alla landskap skulle likställas.

 

Därför rev man förra veckan upp den kompromissen och gick i stället inför en ny kompromiss. 18 landskap, alla med ansvar för att producera vård (det Centern ville ha), samt fem specialsjukvårdsområden. Dessutom slog man fast att det inte blir någon beskattningsrätt för landskapen, utan att det blir en statsskatt i stället (det Samlingspartiet ville ha).

 

Att reformen skulle få indirekta inverkningar på Åland har stått klart från början. Från regeringens sida och från finansministeriet, som bereder finansieringsmodellen för reformen, har man sagt att reformen ska bli kostnadsneutral för Åland. Åland ska inte behöva betala för en reform som inte omfattar Åland.

 

Men, även om reformen blir ekonomiskt neutral kan den bli oerhört problematisk ur självstyrelseaspekt eftersom den kan komma att inskränka dagens självstyrelsesystem.

 

Här beror mycket på vilken lösning man nu kommer att gå vidare med. För också statsskattemodellen kan utformas på olika sätt i praktiken. Det här arbetar man nu på i finansministeriet. Tanken var att lagförslagen skulle bli klara under våren, men det ser nu sannolikt ut att gå till hösten, då mycket ännu behöver utredas. Det är viktigt att ett mycket välunderbyggt lagförslag går ut på remiss, ur det hänseendet är det därför inte illa att det nu drar ut på tiden. Men, här är det också viktigt att regeringen nu tar Åland i beaktande inte enbart ur ekonomisk aspekt, utan också ur självstyrelseaspekt.

 

Reformen är det senaste exemplet på hur skört dagens självstyrelsesystem är uppbyggt då många delar är integrerade med varandra, men med behörigheten delad. I höstas hade vi frågan om pensionärernas bostadstillägg där regeringens förslag till ändring hade kostat åländska pensionärer en neddragning på 1 miljoner euro. I min kontakt med ansvariga ministerium lovade man då att Åland, också här, skulle kompenseras så att effekten skulle bli neutral för Åland. Bra så, även om hela reformen sedan lades på is. Men, problemet är att ett sådant system bygger på välvilja. Om en sådan inte finns, drabbas självstyrelsen.

 

Därför är det bra att vi nu samtidigt arbetar med reformen av självstyrelselagen, där dessa konkreta exempel tydligt kan visa på varför vi behöver få en ny modern självstyrelselag där Åland på riktigt blir autonomt i dylika reformer.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00