Värderade talman,
Man kan undra vad regeringen tror att ska få Finland på fötter igen. Vikten av en god utbildning på alla stadier är den bästa garanten för utveckling och välstånd. Nu riskerar regeringen äventyra hela denna utveckling – som fått Finland att bli, det landet är i dag.
Vad vill regeringen med utbildningspolitiken? Vem vet? Mitt svar är att ingen vet.
När man talar med representanter för högskolorna så är också deras svar att de inte heller vet.
Regeringen talar om att det finns överlappningar i vårt högskolenätverk, men ingen vill klart definiera vilka de är. Ingen säger heller klart var det finns möjligheter att slimma och trimma. Det här är ett verkligt problem.
Svenska riksdagsgruppen vill att regeringen ska backa från de överdimensionerade nedskärningar som påtvingats högskolesektorn. Det kan man inte säga att regeringen har gjort, trots gårdagens i sig positiva nyhet från ramförhandlingarna att utbildningen skonas från regeringens tilläggsnedskärningar. Det som från rambeslutet ändå blev oklart är om tilläggssatsningen handlar om nya pengar för utbildningen.
Värderade talman,
I stället för att erbjuda klara visioner om hur sparåtgärderna borde genomföras, tvår regeringen sina händer och hänvisar till att högskolorna har ju sin autonomi – de kan bestämma själva hur de kommer till rätta med radikalt nedskurna resurser.
Här anser jag att man gör sig skyldig till ett allvarligt tankefel. Att det har införts högskoleautonomi befriar inte regeringen från att ha en egen genomarbetad högskolepolitik. Tvärtom, regeringen borde – just i dessa svåra tider – ha klara visioner om vad den vill med vår utbildning, forskning och innovationspolitik.
Grundforskningen är oerhört viktig och vi har inte råd att försumma den. Även här är regeringen på hal is då den först skär i forskningsanslagen, för att sedan satsa en del av de inbesparade resurserna på spetsprojekt. Vår grupp är mycket kritisk till att regeringen styr forskningen via spetsprojekten, på bekostnad av att grundforskningen försummas.
Värderade talman,
Det har undrats varför Svenska riksdagsgruppen tar initiativ till denna interpellation då gruppen under förra valperioden var med om att genomföra stora inbesparingar i utbildningen. Det är sant att det gjordes ingrepp särskilt i andra stadiets utbildning. Till skillnad från nu, gjorde den förra regeringen ett program om hur stukturerna skulle ändras, det fanns klara kriterier för upprätthållarna och för hur finansieringen skulle förnyas. Tyvärr stupade strukturprogrammet på slutrakan i riksdagsbehandlingen.
Vi tog ändå vallöftet på stort allvar om att inte mera under denna valperiod skära ytterligare i utbildning. Vi har även visat att nedskärningarna går att undvika om man prioriterar annorlunda.
Men regeringspartierna Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet har inte tagit det gemensamma löftet på allvar. Därför ställs regeringsblocket nu inför denna interpellation som förenar hela oppositionen. Också väljarna har rätt att få svar på varför regeringen svikit utbildningslöftet.
Är regeringen helt likgiltig inför det faktum, att om man ser till Finlands totalutgifter så har utbildningskostnaderna redan nu – enligt uppgifter från Bildningsarbetsgivarna – sjunkit till en lägre nivå än under 1990-talets djupa recession. Är det så bildningsnationen Finland ska ledas? Vårt svar är entydigt nej.
Mitt i detta snåla bildningsklimat får våra unga studerande – morgondagens samhällsbyggare – även en annan kalldusch. Studiestödet ska drastiskt minska och ett mer lånebaserat system ska införas.
Svenska riksdagsgruppen godkänner inte detta vägval.
Vi ser den föreslagna förändringen i studiestödet som en risk för att utbildningsklyftorna åter börjar växa. Det väsentliga är att vi skapar jämlika förutsättningar till studier för våra unga. Det gör vi bäst genom satsningar på utbildning som är den säkraste garanten för bättre sysselsättning och ekonomisk utveckling.
