Ordförandeval

01.04.2016 kl. 08:00
Under påskhelgen meddelade Sfp:s partiordförande Carl Haglund att han inte står till förfogande när partidagen i juni väljer ordförande.

Beskedet var överraskande. Haglund har suttit som ordförande i fyra framgångsrika år.  De flesta, för att inte säga alla, inom partiet hade räknat med eller åtminstone hoppats på att han skulle fortsätta. Haglund har varit en bra ordförande. Speciellt hans förmåga att få genomslagskraft i massmedier och i offentligheten överlag, samt hans skicklighet och slagfärdighet i olika debatter har gett partiet ett lyft på många sätt. Det märktes också i det fina resultatet partiet fick i senaste riksdagsval.

Haglund har fattat sitt beslut och det respekteras naturligtvis. Nu har diskussionen om vem som ska bli ny partiordförande för Sfp börjat. Många aktiva politiker har tillfrågats och flera funderar säkert på allvar om de ska ge sig in i den här valkampanjen.  För min egen del hade jag inte svårt att besluta mig när jag fick frågan. Trots att uppdraget som ordförande naturligtvis är det viktigaste man kan ha inom ett politiskt parti, och trots att det ger möjligheter att på ett avgörande sätt påverka partiets politik och därmed samhällsfrågor också på ett mera allmänt plan, så är det inte en post för mig. För att man ska vara en bra ordförande måste man brinna av iver för just det uppdraget. Man måste vara tillräckligt motiverad för att kunna lyckas. För mig är det riksdagsledamotens arbete som är det jag är intresserad av och där jag tror att mina styrkor kommer bäst till sin rätt. Dessutom vill jag fortsätta vara aktiv i både nyländska jordbruks- och landsbygdsfrågor och i kommunalpolitiken i Raseborg. Det är i de här uppdragen som jag vill och känner att jag kan göra en insats.

En partiordförande ska vara den ledande politikern inom sitt parti och leda hela partiorganisationen. Förutom rent administrativa beslut så handlar det om att röra sig mycket på fältet, att lyssna på och motivera partiaktivisterna. Man ska också vara beredd på att hela tiden svara på frågor, ta initiativ och skapa synlighet för partiet på olika sätt. Det är alltså ett mycket krävande uppdrag. Det råder ändå inget tvivel om att det finns flera personer som kunde bli en bra ordförande. Frågan är nu vem som verkligen vill sköta uppdraget, och som kan få partidagens stöd.

Glädjande nog har Anna-Maja Henriksson meddelat att hon vill bli partiordförande. Hon har de kvalifikationer som krävs. Anna-Maja har en lång erfarenhet av politik och har skött många krävande uppdrag på ett bra sätt. Hon har mitt fulla stöd i ordförandekampen. En kamp och ett val hoppas jag att det blir trots att jag har min favorit klar. Det är bra för partiet att få en möjlighet att diskutera vilken linje vi ska ha och det är bra för den som väljs till ordförande att gå de diskussionerna och få sitt stöd mätt i en omröstning.

Thomas Blomqvist

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00