Ingen anledning till panik

07.03.2016 kl. 10:49
Att den pågående social- och hälsovårdsreformen indirekt också kommer påverka Åland har varit fullständigt klart hela tiden. Det har det rapporterats om i båda tidningarna i flera repriser redan ifjol.

I Finland talar man om århundradets reform. Den är betydligt större än enbart en social- och hälsovårdsreform eftersom man i praktiken planerar att återinföra länen och flytta upp en rad områden från kommunerna samtidigt som man flyttar ner områden från staten. Reformens slutresultat kan komma att resultera i en mellannivå som till viss del liknar landstingen i Sverige och som får direktvalda fullmäktigen.

 

Hur detta ska gå till i praktiken är alltjämt mycket osäkert och det finns olika åsikter om detta också internt i regeringen. Det som i alla fall är klart är att valen till dessa landskap inte kommer att ske i samband med nästa kommunalval 2017, något som man tidigare tänkt.

 

Vissa tvivlar till och med på om reformen alls kommer att bli av. Den förra regeringen förberedde också en social- och hälsovårdsreform, som slutligen dog i riksdagens grundlagsutskott. Den här gången finns förutsättningar att komma i mål men det är alltjämt väldigt osäkert. Det är värt att påminna om att den här reformen redan en gång varit fem före att fälla hela regeringen. Då kom man sist och slutligen överens, men överenskommelsen innebar de facto att man sköt de svåraste besluten framför sig, däribland finansieringen.

 

Finansieringen är naturligtvis huvudsaken och där finns olika spår. Ett alternativ är en landskapsskatt och en annan är att finansiera den via staten genom höjd statsskatt eller en separat social- och hälsovårdsskatt. Det här eller att just höjd statsskatt skulle vara huvudspåret är inget nytt. Det finns nämligen en oro över att landskapsskatt skulle resultera i en höjd total skattegrad i landet, något man absolut vill undvika.

 

I mina diskussioner med regeringen har jag i flera repriser lyft upp att finansieringen kommer ha en stor indirekt betydelse på Åland och att man måste lösa de frågorna. Regeringen har här deklarerat att man är medveten om Ålands position och särställning och att man vill lösa dessa frågor på ett för alla parter bra sätt.

Som jag ser det är det just därför som man från finansministeriets högsta tjänstemannaledning – statssekreterare Martti Hetemäki – har bjudit in landskapsregeringen för diskussioner i frågan. Det är så en process brukar gå till.

 

Det är fullt normalt att det i en pågående lagberedning finns tjänstemän som jobbar med olika förslag och alternativ. Men ännu finns inget utkast till lag som är ute på remissrunda eller något förslag som är förankrat med politikerna i landets regering.

 

Så alla möjligheter att påverka finns, och just därför är det så viktigt att man nu bjuder in Åland, vilket man gör. Jag har mycket svårt att förstå varför detta upplevs som ett ”chockbesked från riksregeringen”, att ”riksreform rubbar Ålands autonomi” eller att ”finländsk vårdreform skakar om hela Åland”.

 

Det är fullständigt klart att reformen påverkar Åland och att det finns hypotetiska och potentiella scenarier som kunde vara helt katastrofala för Åland och förtjäna så stora och så svarta rubriker som i fredags. Men på samma sätt finns potentiella och hypotetiska scenarier som kan bli mycket bra för Åland. Stora reformer erbjuder nämligen inte enbart på utmaningar, utan också på möjligheter. Det är de vi nu måste lyfta fram – på ett konstruktivt sätt – eftersom inga beslut ännu är fattade.

 

Processen blir inte enklare av att måla upp hotbilder, dramatisera och bli överdrivet spekulativ. Det är viktigare att diskutera saken grundligt med finansministeriet och regeringen samt reda ut eventuella frågetecken och lösa dessa. Jag har inte uppfattat någon illvilja mot Åland i denna reform och jag tror att det finns goda möjligheter att hitta lösningar som gör att vi på Åland kan fortsätta utveckla självstyrelsen samtidigt som riket utformar en ny social- och hälsovårdsstruktur.

 

Det är viktigt att man från ansvarigt håll, både på Åland och i Helsingfors, agerar så att förtroendet för varandra är intakt och inte rubbas utan egentlig orsak. Endast då kan konstruktiva lösningar arbetas fram.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00