Det officiella Finland blir allt mer finskt

20.02.2016 kl. 07:43
Entschuldigung, ist dieser platz frei?


Ja!


Klasse!

Ungefär så här började min första tyskabok i högstadiet. Man gick ombord på ett tåg i Berlin och skulle fråga om sittplatsen var ledig.

 

Det är 20 år sedan jag läste den här textboken. Jag är själv överraskad över att jag än idag kommer ihåg de inledande replikerna. Anledningen till att jag minns dem är antagligen för att de var i dialogform. Dialogen var i ett sammanhang där jag kunde föreställa mig att jag i framtiden kunde vara och kunde ha nytta av, vilket jag också haft.

 

Men, om jag kan det här på tyska, hur är det möjligt att så många finländare inte ens kan ta betalt för en kopp kaffe på svenska? Att det är omöjligt att beställa en fastlagsbulle och en kopp kaffe på svenska på ett kafé i Helsingfors är imponerande. Finland har världens bästa skola. Hur är det då möjligt att man inte ens efter flera kursers undervisning lyckas lära sig hur man tar betalt för en kopp kaffe.

 

Jag har många gånger funderat på vad det här beror på. Kan det bara vara attityder, eller är det för mycket grammatik och för lite prat, eller är det engelskan som tränger ut svenskan. Men trots det har jag svårt att förstå hur så många timmar undervisning verkar kunna avkasta så lite. Det är sorgligt och det sorgliga är att det bara verkar bli sämre.

 

Allt är dock inte förlorat för svenskan i Finland. Även om svenskakunskaperna har blivit oerhört mycket sämre hos den stora allmänheten, sägs det att andelen finländare med utmärkta kunskaper i svenska ökat. I Helsingfors, där 7 % av stadens invånare är svenskspråkiga, går 10 % i svenskspråkig skola eftersom tvåspråkiga familjer eller helt finskspråkiga familjer ser det som ett mervärde att deras barn får ett språk till, svenska, som kommer att hjälpa dem på arbetsmarknaden i framtiden.

 

Här kan till och med en positiv trend skönjas. I näringslivet är språk ett plus man betalar för. Det tråkiga är att det samma inte gäller det offentliga som, till skillnad från näringslivet, enligt lag borde kunna betjäna på svenska. Åland har redan en längre tid märkt av detta genom allt sämre svenskakunskaper i myndigheter och ministerium.

 

Här är det därför viktigt att man nu från regeringens sida aktivt gör språkkonsekvensbedömningar då man förbereder stora reformer. Detta för att de svenska strukturerna inte ytterligare ska utarmas.

 

Tyvärr, ser utvecklingen dock inte ljus ut. Förra veckan presenterade justitieminister Jari Lindström en tingsrättsreform. Där föreslås antalet tingsrätter i landet minskas från 27 till 20. Bland de som föreslås stängas finns Borgå, Karleby och Ekenäs medan Vasa föreslås byta förvaltningsspråk från svenska till finska. Enda tingsrätten kvar i Finland med svenska som förvaltningsspråk blir Mariehamn.

 

Att det är de svenska tingsrätterna som får stryka på foten kommer säkert motiveras med att de är små, för det är de. Men, stort är inte alltid vackert och det finns ett mervärde i hela landets intresse att hålla några svenska tingsrätter kvar, trots att de blir små, för att försäkra sig om att servicen fungerar på svenska också i framtiden. För svenskspråkiga kan också begå brott eller bli utsatta för brott, precis som alla andra.

 

Jag tycker inte om att skriva det här, eftersom jag inte tycker om utvecklingen och skulle hoppas att det inte var så här. Men tyvärr är sanningen att det officiella Finland hela tiden blir allt mer enspråkigt finskt.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30