Orimligt krav för familjeåterförening

12.02.2016 kl. 15:26
Mats Nylund om inkomstgränsen 2600 euro netto i månaden:

Det överhöga beloppet är ett hån mot dem som beviljats asyl eller fått flyktingstatus i Finland. Det säger ordförande för SFP:s partifullmäktige, riksdagsledamot Mats Nylund om kravet på en gräns på 2 600 euro i nettoinkomst för den som söker familjeåterförening.

– Det handlar om en bruttomånadslön på omkring 3 600 euro i månaden vilket är klart mer än medellönen i Finland. Det betyder exempelvis att en invandrare som arbetar inom växthusnäringen i Närpes inte har råd med familjeåterföreningen på den här grunden, säger Nylund.

– Varje människa inser att denna inkomstgräns som fordras för att en fyrapersoners familj ska kunna återförenas är för hög. Den är nästan omöjlig att uppnå för nyfinländare som också annars har svårt att placera sig på vår arbetsmarknad. Om samma inkomstgräns tillämpades på vanliga finländare skulle över hälften få lämna landet.

 

Nylund noterar att då regeringen skärper reglerna för familjeåterförening, kan inkomstkravet inte ställas de första tre månader efter att personen fått flyktingstatus eller beviljats asyl. Det regleras av ett EU-direktiv.

– Men att sätta ett så högt krav på försörjningsförmågan för den som söker återförening först senare upplever jag att är djupt omoraliskt. Här gäller det att se till alla människors lika värde.

För en fyrapersoners familj är summan 2600 euro, medan nettogränsen växer 400 euro per barn om familjen är större.

– Vilka barn skulle man välja om man har flera barn och inkomsterna inte räcker för alla? Jag skulle aldrig kunna eller vilja välja mellan mina egna barn, säger Nylund.

Han understryker att familjeåterföreningsprocesser vanligen är komplicerade processer som riskerar dra ut på tiden.

– SFP:s linje är att familjeåterföreningarna borde förenklas eftersom det förbättrar integreringen. Inkomstgränserna måste tas ned på en rimlig nivå och summan borde inte vara högre än nivån för utkomststödet, säger Nylund.

 

Mats Nylund

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00