Medvind för bron

09.02.2016 kl. 11:08

Det rör på sig på allvar med den fasta vägförbindelsen mellan Pargas och Nagu. Vid en uppvaktning av trafikminister Anne Berner i början av november kom vi överens om att göra projektet till en fallstudie, pilotprojekt, om man så vill. Studien tas fram på axeln ministeriet, Trafikverket, landskapsförbundet, NTM-centralen och Pargas stad.

Slutresultatet kopplas sedan ihop med de förslag till nya, innovativa finansieringsmodeller för trafikinfrastruktur som ministeriet som bäst arbetar fram. Målet är klart: att kunna fatta beslut om brobygge redan under denna valperiod, alltså senast 2019. Det vore fantastiskt.

Orsaken till de nya förliga vindarna bakom broprojektet är många. Mullvadsarbetet har som känt pågått i flera år och handlat om att också för Finansministeriet göra klart att den fasta vägen på lång sikt är en bra affär för staten. De cirka 5,5 miljoner man årligen skulle spara in på uteblivna färjedriftskostnader gör att projektet automatiskt börjar betala igen sig. Med denna insikt kunde vi år 2008 i regeringens trafikpolitiska redogörelse nämna Pargas–Nagu vid namn som en lönsam, framtida investering. Men sedan kom finanskrisen – och det spirande nytänkandet lades på is. Åter var en fågel i handen bättre än tio i skogen.

En annan, viktig orsak till medvinden är att Egentliga Finlands förbund har ett enhälligt styrelsebeslut på att driva brobygget. Det fattades i slutet av 2014 och innehåller en klar tidtabell: intressebevakning 2015–16, projektering 2017–18 och bygge 2019–22. Därmed skulle bron stå klar samma år som det nuvarande kontraktet för färjetrafiken löper ut. Landskapets enhälliga vilja är såklart ett viktigt ryggstöd som ger projektet ytterligare trovärdighet.

En tredje orsak är att nya vindar blåser i trafikministeriet, för vilket minister Berner till denna del förtjänar en eloge.
Länge har våra metoder att finansiera trafikprojekt i detta land varit ganska statiska, för att inte säga fantasilösa. Nu ska det tydligen bli ändring. Visserligen vet vi ännu inte vilken palett av nya finansieringsmodeller ministeriet tänker föreslå. Vi ska ändå vara beredda på att ett förslag kan vara användaravgifter av något slag. Detta vore såklart ett principiellt avsteg från en långvarig politik, där landsvägar och broar är avgiftsfria – låt vara att avgifter framöver säkert kommer att få en större roll i den offentliga servicen överlag.

Det är också klart att trafikavgifter, som exempelvis bara skulle gälla skärgården, inte är möjliga. Om sådana planeras måste de bottna i ett helhetstänkande där exempelvis trängselavgifter i tätbebyggelsen och motorvägsvägtullar också hör till bilden. Avgiftsfrihet eller klart lägre taxor för fast bosatta skärgårdsbor låter också som en rimlig utgångspunkt
Det är bara att vänta och se vad ministeriet föreslår – och hur förslaget motiveras. Blir avgifter en skosked för att få Pargas–Nagu förbi kön av andra väntande trafikprojekt?

Helt klart är i alla händelser att bron mellan Pargas och Nagu måste byggas så snart som möjligt. Det är ett trafikekonomiskt lönsamt projekt, som har stor betydelse för Pargas och dess befolkning. Det öppnar upp Finlands kanske viktigaste rekreationsområde på ett helt nytt sätt – och därmed samtidigt blir ett nationellt intresse. Idag fraktar färjorna årligen 600 000 bilar och två miljoner passagerare mellan Pargas och Nagu. Trafiken väntas öka i framtiden. Hur mycket tid (som ju också är pengar) skulle inte bron frigöra för dessa människor? Hur mycket skulle inte skärgårdens besöksnäringar och annan företagsamhet vinna på bron? Hur mycket energi för oss politiker skulle bron inte frigöra för annan åboländsk intressebevakning när detta projekt en gång rotts i hamn?

För övrigt anser jag att Rävsundsbron är en livsnerv för hela Pargas med sin befolkning och industri. Det projektet får inte på något vis äventyras eller ställas mot något annat.

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15