Finlands ekonomiska utmaningar

01.02.2016 kl. 07:12
Ganska ofta får jag frågan: Är det verkligen så illa med Finlands ekonomi som det låter? Det är en berättigad fråga, men tyvärr finns det fog för dysterheten. Det finns idag fem huvudsakliga ekonomiska utmaningar i landet.

För det första har vi en snabbt åldrande befolkning. Vi har under många år haft relativt låga födseltal. De yngre generationerna är därför helt enkelt betydligt mindre än de generationer som föddes efter kriget och som nu går i pension. Under 2015 föddes så få barn i Finland att man måste gå tillbaka till hungersåren på 1860-talet för att se likadana födseltal. Medan födelseöverskottet förvisso var positivt ifjol, till skillnad från 2014, så var det enbart med 2960 personer. På Åland är statistiken snarlik och ifjol blev födelsenettot här hemma negativt med 10 personer.

 

För det andra har vi en missmatchning på arbetsmarknaden. Vi har en hög arbetslöshet i landet och hade i december 377 900 arbetslösa. Även om ungdomsarbetslösheten minskat, vilket är positivt, så har antalet långtidsarbetslösa ökat. Men, trots att antalet arbetslösa ökar, så ökar också antalet lediga jobb. Antalet lediga jobb ökade med 7 600 under fjolåret och är nu sammanlagt 61 000 stycken. Antalet arbetslösa och lediga jobb ökar alltså paradoxalt nog samtidigt. Det här beror å ena sidan på att man har svårt att hitta riktigt högutbildad arbetskraft till vissa branscher, och å andra sidan på att det finns jobb som finländarna överhuvudtaget inte längre är intresserade av att göra. Situationen här hemma är betydligt bättre än landet överlag, men samma trend kan också skönjas på Åland, såsom i nästan hela övriga Västeuropa.

 

Värt att tillägga är också föreningen Företagarna i Finlands rapport om problem med generationsväxlingar i familjeföretag. Det finns många lönsamma småföretag runt om i landet där den yngre generationen inte är intresserade av att ta över familjeföretaget. Orsaken är kanske dels att man som ung ser sig själv i ett annat yrke eller att man inte längre vill bo kvar på en liten ort utan vill flytta till storstaden eller utomlands.

 

Att många finländare främst ser sig som löntagare, i stället för företagare är ytterligare en bidragande orsak. Här är Åland ett lysande undantag som hela landet bör ta lärdom från.

 

Men nu tillbaka till bekymren. För det tredje har Finland tappat konkurrenskraft i jämförelse med våra närmaste konkurrenter Danmark, Sverige och Tyskland. Det här har jag redan skrivit om tidigare. Men det är det här som det s.k. samhällsfördraget vill råda bot på.

 

För det fjärde så producerar Finland varor och produkter som resten av världen inte efterfrågar så mycket just nu. Företag som Wärtsilä, Metso, Outotec, Konecranes och Cargotec är alla fina företag med högkvalitativa industrivaror. Men världen efterfrågar nu i huvudsak konsumtionsvaror. Här blir avsaknaden av Nokia extremt tydlig.

 

För det femte så ökar Finlands skuldsättning snabbt. För första gången så bryter vi i år mot stabilitets- och tillväxtpakten då statskulden nu överstiger 60 % av BNP. Vår skuldsättning är fortsättningsvis låg i jämförelse med nästan alla andra länder i västvärlden. Men, takten på vår upplåning och skuldsättning är mycket snabb och det är oroväckande. Ännu har finansmarknaden inte sett det som ett problem och Finland har fortfarande ett högt kreditbetyg. Men, det är viktigt att nu göra något åt situationen innan det blir ett bekymmer. För sedan riskerar det att snabbt gå utför och att man sätts under samma förmyndarskap som Grekland och Portugal. Ett sänkt kreditbetyg påverkar inte heller enbart de offentliga finanserna utan också banksystemets upplåning, vilket skapar spridningsrisker till den ”riktiga ekonomin”.

 

Till sist. Vissa brukar skylla på euron. Men det är inte eurons fel att Finland nu har ovanstående utmaningar, även om det så klart skulle vara bekvämt att hitta en så enkel syndabock. Vi har mycket att bita i då riksdagen nu i veckan inleder vårterminen. Men att läget är allvarligt betyder inte att det är hopplöst och därför är det viktigt att vi nu inte kastar yxan i sjön. I stället behövs is i hatten, samarbete och en klar vision för landet. Om den hittas finns förutsättningar för att klara utmaningarna.
Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00