Den svenska modellen

05.01.2016 kl. 10:57
För ett par år sedan diskuterade jag över en lunch med en av Sveriges vice riksbankschefer om skillnaderna mellan Sverige och Finlands ekonomier och orsakerna till att den ekonomiska krisen påverkat våra länder så olika.

För mig är den svenska hanteringen av den ekonomiska krisen och globaliseringens effekter mönsterexempel på en framgångsrik politik som jag tycker att vi i Finland borde ta lärdomar från. Sverige går som tåget och har nu en tillväxttakt som övriga Europa bara kan drömma om. De enda som inte verkar se det är, paradoxalt nog, svenskarna själva.

 

Vad är då Sveriges framgångsrecept och varför går Sverige bättre än Finland? Det finns så klart flera faktorer, både historiska och om man ser på sammansättningen av ekonomin. Sverige har helt enkelt fler ben att stå på än Finland och det är det svårt att ändra på över en natt.

 

Det finns dock en skillnad som vi har möjlighet att ändra på och det är en sak som måste lösas under det nya året 2016 - reformen av arbetsmarknadspolitiken. För mig är den tydligaste faktorn till Sveriges framgång den svenska modellen i arbetsmarknaden.  Det finns ganska långt en samsyn över partigränserna, mellan regering och opposition samt arbetsmarknadsparterna om behovet av att hålla ihop för att tillsammans skapa förutsättningar för exportindustri och företagande. Sverige är ett litet land och om man inte håller ihop så förlorar man konkurrenskraften.

 

Samma sak gäller så klart Finland, men vi saknar det här klara samförståndet. I jämförelse med Sverige, har vi i Finland en styv arbetsmarknad med betydligt mer konflikter och strejker. Dessutom finns ovilja att förnya arbetsmarknaden, trots att det nog finns ett samförstånd om att den idag inte fungerar optimalt.

 

Då man följde förra årets diskussioner mellan arbetsmarknadsparterna om ett samhällsfördrag har jag haft svårt att förstå varför det egentligen är så svårt att komma överens. Jag förstår exempelvis inte fackens motstånd mot lokala avtal, då det är så tydligt att de har varit en betydande faktor bakom Sveriges framgång. Jag skulle förstå rädslan om någon skulle föreslå en utveckling till amerikansk arbetsmarknad. Men det vi nu eftersträvar är ju att ta efter den svenska modellen. Eftersom svenskarna inte bara är rikare per capita än finländarna, utan också har en fungerande välfärdsmodell som är mer jämställd än den finska är jag ännu mer förvånad över motståndet.

 

År 2016 måste bli ett år där man lägger prestigen åt sidan och fokuserar på samarbetet. För det finns tydliga exempel på att samarbete verkar löna sig. Sedan sjömansunionen och redarna grävt ner stridsyxan har den finländska sjöfarten utvecklats tillsammans med sjöfartspolitiken. Finlands (och Ålands) handelsflotta har därför nu växt sig större än Sveriges.

 

Ett annat exempel är Finnair, ett företag som plågats av hårda strejker som inte bara lamslagit flygtrafiken utan också hotat företagets överlevnad. Nu har samförståndet tagit överhanden och resultatet är en rekrytering av 400 nya anställda. Finnair har beställt 19 stycken nya långdistansplan och ökar kapaciteten både i fjärr- och Europatrafiken (något som också kan betyda ännu fler långväga turister till Åland). Finnair kommer därför behöva ännu mer personal för dessa nya plan. Finlands geografiska läge skapar stora möjligheter för Finnair, men man misslyckas om det inte finns samarbete och samförstånd.

 

Under det här året hoppas jag att arbetsmarknadsparterna som helhet, likt redarna och sjömansunionen, skulle sätta samarbete för branschens utveckling och landets bästa i fokus. Det är också en sak som vi politiker måste se till att våra myndigheter blir ännu bättre på. Vi måste skapa förutsättningar för de branscher som växer att fortsätta växa genom att våra myndigheter är lyhörda och dynamiska.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00