Interpellation om öppenheten och korrektheten i lagberedningen, 15.12 2015

15.12.2015 kl. 15:00
Gruppanförande, Anna-Maja Henriksson, Svenska riksdagsgruppen

Värderade talman,

 

”Land skall med lag byggas” är den flera hundra år gamla principen vi följt i vårt land.

Magna Chartas 800 års jubileum firas i år.

Det är mot den bakgrunden med oro man noterar att lagberedningsarbetet i vårt land redan en längre tid har fått höra kritik för att inte hålla tillräcklig hög standard och för att inte leva upp till målen för god lagberedning.

 

Justitieministeriet har en utmärkt processhandbok för lagberedning, men det finns stunder då man undrar om regeringen alls gett sig tid för att läsa den.

Med processhandbokens enkla principer skulle flera misstag denna höst ha kunnat undvikas.

Ett exempel på hur öppenhet och korrekthet har kommit i andra hand diskuterar vi idag, då processen vid finansministeriet kring den omstridda förvaltarregisterlagen är föremål för granskning. Frågan handlar inte enbart om en felsägning inför plenum, utan om hur hela beredningsprocessen har gått till.

En noggrann genomgång behövs för att återställa förtroendet.

Om den klara merparten av de utlåtanden som gavs var negativa eller kritiska mot lagförslaget, så på vilket sätt kom detta till uttryck då lagförslaget avancerade?

 

Det finns orsak att diskutera lagberedningsprocessen även mer allmänt.

Inte kan man heller ge den förra regeringen rena papper, men dessvärre tyder mycket på att processerna nu blivit sämre. Det syns och det är påtagligt.

Regeringen sätter snäva tidtabeller som gör god lagberedning omöjlig. Man kan ta pensionärernas bostadsbidrag som ett exempel. Regeringen drog som känt tillbaka nedskärningsförslaget – vilket i sig var klokt – men på mindre än en vecka skrevs paragraferna om.

Kan det kallas för gott lagberedningsarbete? Finns det tillräckligt med tid att höra den som berörs?

 

Värderade talman,

 

En reform som beslutsfattarna vill genomföra faller inte, bara för att man ger beredningen ett par månader mera tid. God lagberedning kräver nämligen tid.

Det finns också en tanke bakom rekommendationen om minst 8 veckor tid för remissutlåtanden. Det behövs tillräckligt med tid för att höra dem som berörs. De behöver ges möjlighet att sätta sig in i förslaget.

 

Därtill kräver god lagberedning ordentliga konsekvensanalyser. Det gäller både sociala konsekvenser, könskonsekvenser och språkkonsekvenser.

Regeringens strävan att ändra arbetsmarknadslagarna skulle ha krävt en ordentlig könskonsekvensanalys innan lagpaketet presenterades. Trots att två barnmorskor har fått regeringens att justera sitt förslag under resans gång, riskerar lagpaketet – om det genomförs – drabba kvinnodominerade branscher orättvist hårt.

 

Värderade talman,

 

Tidigare tillsattes breda kommittéer som gjorde ett bra förarbete inför större reformer. Svenska riksdagsgruppen ställer frågan: borde vi inte ta kommittéarbetet till heders igen?

Vi behöver bättre kvalitet i lagberedningsarbetet. Vi behöver väl underbyggda lagpaket som även tål grundlagsprövningen i grundlagsutskottet. Slarvigt beredda lagar som motiveras med tidtabellsskäl är något som i ett litet längre perspektiv urholkar förtroendet för politiken.

Vi behöver mer förtroende, inte mindre.

I sista hand är det varje minister som har ett personligt ansvar för lagberedningen i sitt ministerium. Man kan inte skyffla över detta ansvar på någon annan.

 

Värderade talman,

 

För Finland har det en längre tid varit oerhört viktigt att på den internationella arenan tala för vikten av Rättsstatsprincipen (Rule of law) Oikeusvaltioperiaate. Vi har inte råd att själva pruta på kvaliteten i vår lagstiftningsprocess. Tvärtom har vi all anledning att leva upp till de ideal vi själva så varmt förespråkar.

Varje tjänsteman och enskild minister samt i slutändan hela regeringen, måste ta till sig av den kritik som nu framförts, och ha beredskap att ändra sina arbetsmetoder så att de lagförslag som härefter kommer till riksdagen uppfyller kraven på god lagberedning. Det har riksdagen och Finlands folk rätt att förvänta sig.

 

 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00