Kylan sveper in över Europa

12.12.2015 kl. 11:47
För ett par veckor sedan deltog jag i ett möte i Luxemburg för alla EU-länders nationella parlament. På mötet, som kallas COSAC, representeras varje parlament av sex ledamöter som samlas till ett gemensamt plenum. Det här sker två gånger per år, alltid i EU:s ordförandeland.

Under det här mötet var flyktingkrisen och Europas svar på frågan högst upp på dagordningen. Diskussionen var stundtals både tuff och hård. I diskussionen gick bl.a. ordföranden från EU-utskottet i tyska Bundestag hårt åt sina kollegor från Östeuropa. Det är dags för er från Österuropa att visa samma solidaritet som vi har visat mot er, var budskapet. Ledamöter från Östeuropa replikerade lika tufft. Den ökande polariseringen och splittringen i Europa var uppenbar på mötet och den syns tyvärr på allt fler ställen. Till och med relationerna mellan Danmark och Sverige är sämre än på mycket länge.

 

Det är kusligt att höra att retoriken och uppdelningen hårdnar i Europa. Det vittnar på en historielöshet och brist på perspektiv. Det här sker inte bara mellan länder utan också inom vissa länder. Polen fick nyligen en ny regering. På mötet i Luxemburg var ledamöter från den nya regeringen måna om att ta avstånd från ”det förra Polen”.

 

Utrikespolitiska traditioner brukar långt präglas av konsensustänk. I Finland och Sverige har vi i likhet med de flesta andra demokratiska länder starka institutioner som förankrade till diplomatkåren ska kunna stå ovanför dagspolitikens käbbel i ländernas huvudstäder. Men de här traditionerna utmanas nu i Europa. Polen är ett skrämmande exempel där de oberoende institutionerna nu behöver kämpa mot den nya regeringens vilja att ändra Polens plats i Europa. Regeringen vill nämligen vända landets riktning från Merkels Tyskland till Orbans Ungern, något som skulle vara illa för såväl Polackerna som för Europa.

 

Att det finns en bra grogrund för populism är inte konstigt. Europa är för tillfället en kontinent fullt av kriser. Den europeiska skuldkrisen utvecklades snabbt till en ekonomisk kris som sedan blev en förtroendekris. I synnerhet i Grekland blev situationen så allvarlig att det i sin tur skapade en egen europeisk kris – en Greklandskris. För tillfället är dock Greklandskrisen borta från agendan eftersom flyktingkrisen tagit över dagordningen.

 

Kriserna i Europa gör att vi nu inte ser skogen för alla träd. Ingen hinner göra det utvecklande arbetet för att förbättra Europas institutioner och hitta gemensamma lösningar eftersom all tid går åt till brandkårsutryckningar. Men kriserna skulle inte försvinna bara för att EU skulle försvinna, något som vissa populister hävdar. Vi får därför inte förföras av populismens enkla lösningar på svåra problem. För sådana lösningar finns inte.

 

Britterna brukar säga att djävulen finns i detaljerna. Vi låter nu detaljer och kriser styra dagens Europa så mycket att vi missar den stora bilden. Krigen i Europa tog slut för bara 70 år sedan och Berlinmurens fall hände för bara 25 år sedan. Europa är idag säkrare och fredligare än på länge. Demokrati och ett fantastiskt ekonomiskt välstånd har byggts upp. Låt oss inte rasera det genom att låta populisterna få fritt spelutrymme att exploatera kriser, såsom flyktingfrågan. Med is i hatten, respekt för vår historia, ledarskap, perspektiv och ödmjukhet kommer vi att klara också den här frågan.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15