En reform av arbetsfördelningen

21.12.2015 kl. 08:00

I oktober detta år fanns det enligt arbets- och näringslivsministeriet 65 000 lediga arbetsplatser i vårt land. I förhållande till den totala arbetskraften och antalet arbetslösa är mängden lediga jobb betydlig. Vi har alltså ett problem där utbud och efterfrågan inte möts på arbetsmarknaden.

Under förra valperioden insåg man att problematiken ovan kräver åtgärder och man startade bland annat regionala försök där privata företag kompletterar den offentliga arbetsförmedlingen. Dessa pilotprojekt i Nyland och Birkaland har visat sig vara mycket framgångsrika. Andelen arbetslösa som hittat ett jobb är flerfaldigt bland dem som fått ta del av dessa privata arbetsförmedlingstjänster. Framför allt har dessa privata aktörer lyckats i karriärcoachingen som lett till att arbetssökande gett helt nya branscher en chans.
 
Erfarenheter från dessa pilotprojekt visar att den offentliga sektorn lyckas väl då den också utnyttjar kunnande som finns i den privata sektorn. Inom arbetsförmedlingen har man gjort så här även i Danmark med goda resultat. Nu skulle det gälla att utvidga modellen med den privata sektorn som komplement till den offentliga arbetsförmedlingen till hela landet. Trots en del kloka formuleringar i regeringsprogrammet ger regeringens budgetförslag för år 2016 inte tillräcklig finansiering åt de framgångsrika pilotprojekten. Det här känns vansinnigt eftersom varje person som sysselsätts ekonomiskt är en lottvinst för samhället i förhållande till alternativet som många gånger är långtidsarbetslöshet.

 
I den skuggbudget som vi lade fram nu i november har vi föreslagit en överföring av budgetmedel från arbets- och näringslivsbyråerna till de privata arbetsförmedlingarna. Vår modell som inspirerats av den danska modellen, skulle ge den privata arbetsförmedlaren en grundsumma för varje arbetslös som företaget tar sig an att jobba med. Lejonparten av ersättningen som betalas till företaget skulle ändå inte betalas ut förrän efter att den arbetssökande blivit anställd. Som en del av den nya modellen kunde man också passa på att utveckla den inkomstrelaterade dagpenningen enligt en dansk modell där summan är högre än i dagens Finland men där tiden för vilken den betalas ut samtidigt är kortare. Statistik visar nämligen på att de som får jobb oftast hittar den nya arbetsplatsen i början av sin arbetslöshet eller just före tiden för den inkomstrelaterade dagpenningen löper ut. Den här modellen skulle bättre sporra till aktiva åtgärder för att stöda dem som söker nytt jobb.

Finland befinner sig i en ekonomisk knipa som kräver nytänk. Faktum är att arbetslösheten växer, och paradoxalt nog samtidigt antalet lediga jobb. Det behövs alltså aktiva insatser som kan svänga den här trenden. Arbetslösheten är vårt största gissel och vi har inte råd att blunda för en utveckling där utbud och efterfrågan inte möts. Det är självfallet så att det även behövs helt andra åtgärder för att råda bukt på arbetslösheten, men de modeller som har visat sig fungera ska man ta till vara på. Pilotprojekten i Birkaland och Nyland borde inte bara få en fortsättning, utan dessutom utökas till övriga delar av landet.

Carl Haglund

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00