Klimat är också lokalt

28.11.2015 kl. 08:00
På måndag inleds klimattoppmötet i Paris. Frankrike har arbetat oerhört systematiskt med att skapa förutsättningar för att man ska kunna nå ett framgångsrikt förhandlingsresultat. Att man orkat det trots attackerna i Paris är mer än beundransvärt.

Paristoppmötet inleds med ett möte för statschefer. Finlands delegation leds av president Sauli Niinistö med statsminister Juha Sipilä som vice delegationschef. Med tre ytterligare ministrar på plats ger Finlands regering klimatfrågan den tyngd som den förtjänar.

 

Att inleda med ett möte för statschefer är någonting nytt, och något som Frankrike gör avsiktligt. Tidigare har man alltid börjat från tjänstemannanivå och arbetat sig upp. När det sedan har kört fast har man kallat in tungviktarna. Nu gör man tvärtom och låter statscheferna först mejsla ut en ram åt förhandlarna. Det tror jag att är bra och jag hoppas att man kan undvika händelserna från förra året i Lima då man först på övertid fick igenom en minimal överenskommelse. Paris måste bli annorlunda.

 

Klimatförändringen är kanske mänsklighetens allra största utmaning. Den globala uppvärmningen ger oåterkalleliga följder om den inte bromsas och stoppas. Redan nu märker viatt extremväder blir allt vanligare. Tidigare i höst drabbades franska Rivieran och Gran Canaria av svåra översvämningar. Kalifornien och Australien har drabbats av svår torka och här hemma har vi de senaste åren fått vänja oss med kraftigare stormar.

 

Störst förändring sker dock under ytan. 90 % av klimatförändringens överloppsvärme ”försvinner” ner i världshaven. Det påverkar fiskebestånd och havsströmmar. Hur mycket vet vi inte än. Det vi dock vet är att Åland och övriga Nordeuropa skulle vara ganska obeboeligt utan Golfströmmens varma vatten.

 

Trots de uppenbara förändringarna har de stora insatserna lyst med sin frånvaro och utsläppen fortsatt att öka. Anledningen till det är att klimatförändringen ändå är så pass abstrakt. Trots att indikatorerna är tydliga sker förändringen ändå relativt långsamt vilket gör att den känns avlägsen. Dessutom kan den kännas övermäktig eftersom en människas insatser ensamma kan göra ganska liten skillnad. Men, tillsammans kan vi göra skillnad.

 

Vi får därför inte skjuta över klimatansvaret på förhandlarna i Paris. Vi behöver alla göra mer i vår vardag. Genom att minska elförbrukningen, satsa på en bränslesnål bil och äta lite mindre kött kan alla minska sitt ekologiska fotavtryck. Vi borde också göra det enklare för konsumenter att göra klimatsmarta val.

 

Jag skulle också vilja se en utmaning mellan företag att minska sina utsläpp. De flesta företag kan göra något som sparar energi. Mindre energiförbrukning brukar på sikt också spara pengar, trots att det kan dröja några bokslut innan investeringen betalar tillbaka sig. Om man kan göra en sådan investering finns ingen anledning att vänta. Många kunder favoriserar gärna ett företag som gör ett aktivt miljö- och klimatarbete. Det blir alltså en win-win som har betydelse för klimatet.

 

Det finns skäl att vara förhoppningsfull inför Paris. Obama vill göra klimatarbetet till hans legacy. Att Pekingborna dör i luftföroreningar har också fått Kina mer aktivt. Stordåd är inte att vänta, men Pariskonferensen kommer att bli ett viktigt steg på vägen. Jag hoppas att den franska diplomatin kan göra det till ett stort steg.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30