Rör inte Vasa centralsjukhus!

14.11.2015 kl. 07:45
Senaste veckas regeringskris hör till något av det mest spektakulära jag upplevt under min tid i politiken. Aldrig tidigare har jag sett landets statsminister i direktsändning hota med att upplösa sin regering och gå till presidenten, ifall han inte får sin vilja igenom. Krisen löste sig som vi vet natten till lördag för en vecka sedan, och nu denna vecka har vi febrilt försökt få klarhet i vad regeringen egentligen fattat beslut om.

Utgångsläget är klart. Landet skall i framtiden delas in i 18 så kallade självstyrelseområden, som motsvarar dagens landskap. Därmed är det klart att landskapet Österbotten som sträcker sig från Kronoby i norr till Kristinestad i söder bör vara ett av dessa. Av dessa aderton områden skall femton utgöra egna vårdområden. De övriga tre självstyrelseområdena kommer att åläggas att sköta sin vård i samarbete med något annat av de femton vårdområdena. Av de femton vårdområdena skall tolv ha ett sjukhus med det som regeringen kallar ”full jour”. Inte underligt att folk inte hänger med! Bl.a. Yle har visat kartor där dessa områden och sjukhus ritats ut. På de kartorna hör inte Vasa centralsjukhus till dem som klassas till full-jour sjukhus. Vi vet inte heller med säkerhet vilka de femton självstyrelseområden är som får egna vårdområden! Det är verkligen helt obegripligt varför regeringen väljer att göra skillnad mellan de olika självstyrelseområdena och vårdområdena redan från början genom att dela in dem i något slags A och B områden. Min och Svenska riksdagsgruppens linje är i detta fall solklar. Vasa centralsjukhus måste vara ett sjukhus med fulljour även framledes. D.v.s. den verksamhet man i stort bedriver idag inkluderande förlossningar och akutkirurgi etc måste fortsätta.

 

Så mycket har jag ändå lärt mig i politiken att inget får tas för givet. Det var bra att minister Rehula i veckan besökte Vasa och bedyrade att han nog tror på fortsatt förlossningsverksamhet. Men samtidigt oroväckande att han inte kunde ge klart besked om VCS är ett av de tolv fulljoursjukhusen eller inte.

 

Överhuvudtaget är regeringens inställning till sjukhusen överlag nu mycket oklar. Det förefaller som om man är beredd att göra en kraftig sjukhusslakt för att nå inbesparingsmålet på 3 miljarder € i framtiden. Patientperspektivet lyser långt med sin frånvaro. Då vi tittar på Sverige så finns där drygt 60 sjukhus med dygnet runt verksamhet och över 90 sjukhus totalt! Klart att vi i Finland inte klarar oss med vare sig tolv eller femton sjukhus. Också de tidigare kretssjukhusen kommer att behövas i vårdpaletten och dygnet runt allmän jour kommer också framöver att behövas på många orter, bl.a. i Jakobstad. Idag finns de på ca 60 orter i landet. Men regeringen har inte ännu gett några besked om dessa. Jag befarar att man också där tänkt sig en radikal nedskärning.

Det som också stör i debatten nu, är att det talas väldigt litet om patienten och hur servicen skall fungera i praktiken. Socialvården och primärvården och det förebyggande arbetet nämns nästan inte alls. Och då var det där allt började för ett antal år sedan. Primärvården skulle göras rättvis och jämlik.

 

Vi behöver en vårdreform, men en genomtänkt och klok sådan. Där tillgången till jämlik vård kan tryggas, där de språkliga rättigheterna beaktas i praktiken och där regionerna egna styrkor tas tillvara. En reform som också ger valmöjligheter, där såväl den privata som tredje sektorn har en roll, men där det offentliga bär det genomgripande ansvaret för att medborgarna får vård och service i livets alla skeden.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00