Mer än en kaffeklubb

07.11.2015 kl. 08:00
Nordiska Rådet samlades till session på Island förra veckan. Årets två stora samtalsämnen blev flyktingkrisen och initiativet om ett nordiskt medborgarskap. Jag själv är rätt ny inom Nordiska rådet och även om jag alltid ansett att det parlamentariska samarbetet är betydligt mer än en kaffeklubb glädjer det mig att notera det också i praktiken.
För något år sedan skrällde den danska parlamentarikern Karen Ellemann genom att konstatera att Nordiska Rådet främst kunde liknas vid en kaffeklubb. Det nordiska samarbetet är visserligen till sin natur koncensusorienterat, samtidigt som samvaron och kulturutbytet spelar en stor roll. Den årliga sessionens höjdpunkt är prisgalan där Nordiska Rådet delar ut sina priser i bland annat litteratur, film och musik. Årets session innehöll dock en rejäl dos politik och i många frågor var vi långt ifrån överens. Den enskilda frågan som väckte mest debatt var flyktingkrisen. Här höll de invandrarkritiska och främlingsfientliga partierna hög profil. Också sannfinländarna var i farten då den svenska statsministern Stefan Löfven framträdde. Sannfinländarna hoppade på och tenterade statsministern med odiplomatiska frågor som exempelvis varför Sverige inte inför gränskontroller och hur man kan tala om flyktingarna som tillgång då de också omtalas som en börda. Sannfinländarnas regeringsengagemang kräver som känt disciplin i riksdagsdebatten här hemma, vilket tydligen leder till att man istället är i opposition utomlands med grannlandets statsminister som måltavla. Vår egen statsminister Juha Sipilä gjorde för sin del väl ifrån sig på sin första session. Tyvärr var dock kontrasten till sannfinländarnas inlägg så stor att många andra nordbor frågade sig var regeringen egentligen står i frågan om flyktingkrisen och inställningen till humanitära insatser.

För egen del har jag alltid närmat mig nordiskt samarbete genom konkreta förslag. Som minister drev jag igenom stora förbättringar i försvarssamarbetet och nu har jag möjligheten att fortsätta med en nordisk agenda som medlem av Nordiska Rådets presidium. I tiden gjorde man det banbrytande beslutet att gå inför passfrihet mellan de nordiska länderna. Idag lever och bor tusentals nordbor i ett annat nordiskt land. Trots passfriheten stöter dessa människor på otaliga gränshinder. Det kan handla om allt från möjligheten att få ett bankkonto till rätten till pension eller sjukvård. En mycket stor del av dessa problem skulle försvinna ifall man gick in för ett nordiskt medborgarskap, exempelvis bygga på en modell liknande det estniska e-medborgarskapet, som utländska medborgare kan ansöka om. Förslaget om nordiskt medborgarskap lades fram på sessionen av Mittengruppen i Nordiska Rådet. Förslaget fick ett gott bemötande och för min del ser jag rätt goda chanser att driva igenom detta på sikt. Någon kan ändå tycka att det finns för många praktiska eller politiska hinder i vägen. Det tyckte man också i tiden då vi gick inför att fördjupa försvarssamarbetet. Vi lät det inte störa oss utan vi kavlade upp ärmarna och drev frågan tills vi uppnådde resultat. Så ska vi jobba också med frågan om nordiskt medorgarskap. Då visar vi också att det nordiska politiska samarbetet som pågått sedan femtiotalet är betydligt mer än en kaffeklubb.

 
Carl Haglund

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00