Kataloniens väg för mer självbestämmande

31.10.2015 kl. 12:58

Förra helgen var jag inbjuden till Madrid för att tillsammans med parlamentariker från hela Europa delta i ett evenemang som partiet Ciudadanos ordnade inför det stundande kongressvalet i landet. Valet bedöms bli det mest omvälvande sedan diktatorn Francos fall eftersom Spanien i och med valet, högst antagligen i praktiken kommer gå från ett två-partisystem till ett flerpartisystem

Sedan många år tillbaka har jag haft goda kontakter till Katalonien. Det betyder i praktiken att ett besök i Madrid också måste kombineras med ett besök i Barcelona. I Katalonien råder för tillfället ett spänt politiskt klimat. Katalonien, med sina 7,5 miljoner invånare, befinner sig delvis i samma situation som Åland befann sig då Ålandsrörelsen startades för knappt 100 år sedan.

 

Katalanerna och Katalonien behöver aktivt kämpa för den katalanska kulturen och språket. Undervisningsspråket i alla offentliga skolor i Katalonien är katalanska, men det är en sak som nu utmanas i domstolsväsendet. Kataloniens nuvarande självstyrelse utmanas också i andra frågor. Då Kataloniens parlament beslöt att förbjuda tjurfäktning i regionen tog Madrid saken till domstol med hänvisning att beslutet går emot Spaniens kulturarv. Många katalaner upplever att frågan inte handlar om tjurfäktning, utan om att Spanien vill markera mot Kataloniens nuvarande självstyrelse.

 

Spaniens Katalonienpolitik syns också i utrikespolitiken. Min kollega Anna-Maja Henriksson råkade för ett par år sedan ut för det under hennes tid som justitieminister. Efter ett besök i Madrid skulle hon besöka Barcelona för att där hålla ett tal i Kataloniens universitet. Några dagar innan besöket ändrades dock, efter politiska påtryckningar, programmet så att Barcelona ersattes med Valencia. Att Spanien är ett av få västerländska länder som inte erkänner Kosovos självständighet är inte heller en slump. Detta av rädsla för att det skulle kunna bli prejudicerande för bl.a. Katalonien.

 

I Kataloniens parlament hade jag ett möte med ledamoten Marta Pascal. Hon konstaterade att det enda hon vill ha är respekt för Katalanernas modersmål och deras kultur. De är inte emot någon, men vill att deras språk och kultur ska respekteras. För att ett tillräckligt skydd för den katalanska kulturen ska kunna skapas behövs mer självbestämmande för Katalonien. Att få rösta om den saken är ett rimligt krav och jag känner stor sympati för den katalanska saken.

 

Många katalaner tror att en internationell uppgörelse är den enda möjliga vägen framåt för Katalonien, i likhet med den internationella uppgörelsen i Ålandsfrågan. Detta då Madrid vägrar sitta ner och diskutera regionens självstyrelse. Att de, som vi, skulle ha en Ålandskommitté med ledamöter från Lagtinget och Riksdagen sittandes runt samma bord för att behandla självstyrelsens utveckling ter sig som en utopi för Katalonien. Men det borde det inte vara.

 

Jag tror att en viktig mätare för ett lands öppenhet och demokrati, är hur bra ett land hanterar sina minoriteter. Spanien har råd att vara mer ödmjuka och det borde också vara i Spaniens eget intresse att hantera Katalonien med såväl respekt som värdighet
Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om energi- och klimatpolitiken

Klimatförändringen är vår tids största globala miljöhot. Vi är inne i den första fasen av en lång process som saknar ett slut. Den generation som idag fattar beslut bär ett stort ansvar för kommande generationers möjligheter att leva och verka på jorden. Redan nu finns det skrämmande och varnande exempel på hur vissa ursprungsfolk varit tvungna ge upp sina urgamla traditioner då arktiska miljöns klimat förändrats så mycket. Det finns ett stort globalt intresse för att utveckla miljövänlig teknologi inom energiproduktionen.
30.11.2005 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Europeiska unionens konstitutionella fördrag

Då nyhetsåret 2005 skall sammanfattas blir EU:s grundfördrag antagligen en av årets främsta poli-tiska nyheter. Det är kanske här ingen överraskning att säga att den franska omröstningen var en stor besvikelse för oss som trodde att det nya fördraget tom med sina brister var en förbättring från förut. Allra mest skulle ett lyckat slutförande av processen manifestera möjligheterna för att bygga vidare på ett starkt handlingskraftigt EU.
29.11.2005 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om Fortums optionsprogram

22.11.2005 kl. 00:00

Regeringens jordbrukspolitiska redogörelse

26.10.2005 kl. 00:00