Bondförnuft och spelöga

01.11.2015 kl. 12:57
Definitionen på fotboll brukar skämtsamt sägas vara följande: Två lag sparkar boll i 90 minuter – och sedan vinner Tyskland.
 Efter att tillsammans med riksdagens ekonomiutskott för några veckor sedan veckan besökt Tysklands finanministerium, ekonomi- och energiministerium, parlamentet samt exportbefrämjande organisationer och arbetsmarknadsaktörer så kan man inte vara annat än imponerad över det tyska maskineriet. Man skördar nu frukterna av bl.a. de beslut som bidrog till att förnya arbetsmarknaden åren 2003-2005. Exportindustrin är bred och stark, och det skapas nya arbetstillfällen med en takt av hela 250 000 per år. Systematiskt, fokuserat och långsiktigt hårt arbete brukar bära långt.

På tal om fotboll kan man som österbottning däremot inte vara annat än besviken över årets säsong. Det är även ur ett nationellt perspektiv verkligt tråkigt att Jaro föll ur. Tycker SJK:s Hetemaj uttryckte det väldigt bra när han genast efter slutsignalen i Seinäjoki konstaterade att han inte kan fatta hur ett så bra lag som Jaro kan ligga sist. Jag är dock säker på att man kommer tillbaka väldigt snabbt. Själv fick jag även bevittna hur min moderförening Vasa Ifk föll ur serien både på herr- och damsidan. Fotbollskartan brukar ganska långt avspegla samhällets ekonomiska utveckling i stort – och det är ingen slump att lag som Myllykosken Pallo och Valkeakosken Haka inte längre är på topp. Däremot förtjänar de exportdrivna Vasa- och Jakobstadsregionerna – två av motorerna i dagens Finland – definitivt att ha fotbollslag på högsta nivå.

Som finländare reagerade undertecknad under besöket i Berlin speciellt på några saker. Alla vet att vi inte hur länge som helst kan räkna med dagens låga räntenivå, men efter besöket vid finansministeriet fick man nog känslan av att en höjning av räntan kan vara närmare än vi tror. För finska staten med 100 miljarder i skuld och nolltillväxt är nya ränteutgifter inget att sukta efter. Det samma gäller alla oss som har bostadslån: höjd ränta innebär att den inhemska köpkraften – pengar som sätts på annat än boende – minskar. En kollega konstaterade halvt på allvar att det nog börjar bli dags att skapa en gemensam ny nordisk valuta.

En annan sak som inte kunde gå obemärkt förbi var de tyska tjänstemännens inställning gentemot saktionerna mot Ryssland. Man konstaterade nästan med en axelryckning att de inte haft någon särkilt stor negativ effekt samt hänvisade till att det torde gå bra att föra varor via Vitryssland istället för direkt till Ryssland. Det är naturligtvis omöjligt att veta exakt hur alla enskilda bolag och koncernstrukturer i olika länder i praktiken agerar, men man får nog en känsla av att vi i nolltillväxtens Finland – med den längsta gränsen och största beroendeförhållandet till Ryssland, kunde vara betydligt mer kreativa när det gäller att minimera de förluster sanktionerna innebär. Vi bör våga använda det bondförnuft – och spelöga - vi besitter. Så gör man i övriga delar av världen!

Joakim Strand

Gruppanföranden