Vi har alla ett ansvar för klimatförändringen

26.10.2015 kl. 12:38
I fredags avslutades det sista förberedande mötet inför den stora klimatkonferensen i Paris. I den tyska staden Bonn har representanter för världens länder regelbundet samlats för att förbereda inför Parismötet som inleds den sista november.

Ungefär samtidigt som mötet i Bonn avslutades drog orkanen Patricia in över Mexikos västkust. Orkanen, med vindstyrkor uppemot 90 sekundmeter, var den största orkanen som någonsin uppmätts i den västra hemisfären. Även om skadorna av orkanen var mindre än man hade befarat var den ännu en påminnelse över det allt mer extrema väder som kommer som följd av den globala uppvärmningen.

 

Tidigare i oktober drabbades franska Rivieran av svåra översvämningar och i helgen drabbades Gran Canaria av extrema regn. Här hemma har vi de senaste åren fått vänja oss med allt kraftigare höststormar medan man i Kalifornien, Australien och Sydeuropa drabbats av svår torka och rekordtemperaturer.

 

Ändå märks inte klimatförändringen mest för oss på land. 90 % av klimatförändringens överloppsvärme ”försvinner” nämligen ner i världshaven. I ett radioinslag i Sveriges Radio för ett par veckor sedan blev vi återigen obehagligt påminda av de varmare världshavens konsekvenser. Medan vi ser hur kraftigt fiskebestånden påverkas vet forskarna inte med säkerhet hur mycket havsströmmarna kommer påverkas. Det vi dock med säkerhet vet är att Åland och övriga Nordeuropa sannolikt skulle vara helt obeboeligt utan Golfströmmens varma vatten.

 

Då man hör de här radio- och TV-inslagen vill en del av min hjärna bara stänga av apparaten. Likt en katastroffilm från Hollywood är det enklaste sättet att inte förlora nattsömnen att stänga av TV:n när det blir för läskigt. Det är ju ändå bara på film. Men det här är inte på film. Det här händer på riktigt. Att sticka huvudet i sanden är ingen lösning på problemen.

 

Förväntningarna på Pariskonferensen är inte höga. Men kanske just därför finns möjligheter till positiva överraskningar. USA har kraftigt flyttat fram positionerna både från administrationens sida och från företagsvärldens sida. Apple meddelade bl.a. förra veckan att man tänker bygga 200 MW solenergi för att minska sitt ekologiska fotavtryck. Man uppmanade andra företag att följa efter. Att Kanada förra veckan fick en ny regering betyder också att Kanada över en natt går från att ha varit ett av de mest klimatskeptiska länderna i världen till att bli en ambitiös ledare i klimatförhandlingarna.

 

Från riksdagens sida gäller det för oss att hålla flåset uppe på regeringen så att Finland också är en ledare i Europa, då bland annat Storbritannien nu börjat vackla.

 

Men vi kan inte bara skjuta över klimatansvaret på klimatkonferensen i Paris. Vi kan alla i vår vardag, hemma eller på våra arbetsplatser, göra mer för miljön och klimatet. Runt kaffeborden finns många idéer över hur man kan minska utsläppen hemma eller hos sitt företag. Låt de idéerna inte stanna vid kaffebordet.

 

Att minska utsläppen brukar också minska kostnaderna på sikt och det höjer då både konkurrenskraften och imagen. Här gäller det ibland att titta bortom nästa kvartal eller årsbokslut. Om vinsterna betalar sig tillbaka först på några års sikt är det ändå viktigt att satsa. Om inte för privat- eller företagsekonomins skull, så i alla fall för golfströmmens skull.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00