Vi har alla ett ansvar för klimatförändringen

26.10.2015 kl. 12:38
I fredags avslutades det sista förberedande mötet inför den stora klimatkonferensen i Paris. I den tyska staden Bonn har representanter för världens länder regelbundet samlats för att förbereda inför Parismötet som inleds den sista november.

Ungefär samtidigt som mötet i Bonn avslutades drog orkanen Patricia in över Mexikos västkust. Orkanen, med vindstyrkor uppemot 90 sekundmeter, var den största orkanen som någonsin uppmätts i den västra hemisfären. Även om skadorna av orkanen var mindre än man hade befarat var den ännu en påminnelse över det allt mer extrema väder som kommer som följd av den globala uppvärmningen.

 

Tidigare i oktober drabbades franska Rivieran av svåra översvämningar och i helgen drabbades Gran Canaria av extrema regn. Här hemma har vi de senaste åren fått vänja oss med allt kraftigare höststormar medan man i Kalifornien, Australien och Sydeuropa drabbats av svår torka och rekordtemperaturer.

 

Ändå märks inte klimatförändringen mest för oss på land. 90 % av klimatförändringens överloppsvärme ”försvinner” nämligen ner i världshaven. I ett radioinslag i Sveriges Radio för ett par veckor sedan blev vi återigen obehagligt påminda av de varmare världshavens konsekvenser. Medan vi ser hur kraftigt fiskebestånden påverkas vet forskarna inte med säkerhet hur mycket havsströmmarna kommer påverkas. Det vi dock med säkerhet vet är att Åland och övriga Nordeuropa sannolikt skulle vara helt obeboeligt utan Golfströmmens varma vatten.

 

Då man hör de här radio- och TV-inslagen vill en del av min hjärna bara stänga av apparaten. Likt en katastroffilm från Hollywood är det enklaste sättet att inte förlora nattsömnen att stänga av TV:n när det blir för läskigt. Det är ju ändå bara på film. Men det här är inte på film. Det här händer på riktigt. Att sticka huvudet i sanden är ingen lösning på problemen.

 

Förväntningarna på Pariskonferensen är inte höga. Men kanske just därför finns möjligheter till positiva överraskningar. USA har kraftigt flyttat fram positionerna både från administrationens sida och från företagsvärldens sida. Apple meddelade bl.a. förra veckan att man tänker bygga 200 MW solenergi för att minska sitt ekologiska fotavtryck. Man uppmanade andra företag att följa efter. Att Kanada förra veckan fick en ny regering betyder också att Kanada över en natt går från att ha varit ett av de mest klimatskeptiska länderna i världen till att bli en ambitiös ledare i klimatförhandlingarna.

 

Från riksdagens sida gäller det för oss att hålla flåset uppe på regeringen så att Finland också är en ledare i Europa, då bland annat Storbritannien nu börjat vackla.

 

Men vi kan inte bara skjuta över klimatansvaret på klimatkonferensen i Paris. Vi kan alla i vår vardag, hemma eller på våra arbetsplatser, göra mer för miljön och klimatet. Runt kaffeborden finns många idéer över hur man kan minska utsläppen hemma eller hos sitt företag. Låt de idéerna inte stanna vid kaffebordet.

 

Att minska utsläppen brukar också minska kostnaderna på sikt och det höjer då både konkurrenskraften och imagen. Här gäller det ibland att titta bortom nästa kvartal eller årsbokslut. Om vinsterna betalar sig tillbaka först på några års sikt är det ändå viktigt att satsa. Om inte för privat- eller företagsekonomins skull, så i alla fall för golfströmmens skull.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30